Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN BORTKOMNA
Professorn, med rätta häpen öfver
denna nonchalans i en tentands
uppträdande, tittade ånyo öfver
glasögonen och mötte Thures blick, som
han dock omöjligen kunde bli klok
på. Han såg rent af menlös ut, där
han stod, den goda Thure.
«Det var mig en frisk fähund,s<
tänkte professorn och började
tentamen på fulla allvaret.
Efter ungefär en halftimmes
förlopp voro emellertid rollerna i det
närmaste ombytta.
längre tentator, som frågade, och
tentand, som svarade. Tentamen hade
öfvergått till ett resonnemang, som på
sina ställen antog diskussionens
lifliga, aktuella form, och det hela
slutade med en glänsande seger för
Thure.
Vid afskedet anhöll denne om sin
djupaste vördnad för herr professorns
fröken dotter, som, enligt hvad Thure
hade sig bekant, med lifligt intresse
deltog i den studerande ungdomens
angelägenheter.
Först nu kom gubben att erinra
sig <«brygden<, som hans afgudade,
bortskämda flickebarn bedt honom
om, gjorde en grimas och bet sig i
läppen, men lofvade att framföra
helsningen.
«Herr professorn flyttar väl i det
här vackra vädret snart ut med
familjen till sitt vackra landtställe?<
ansåg sig Thure böra fråga.
«Ja, vi gör väl det, och kanske vi
någon gång också få nöjet se
kandidaten därute?« frågade professorn,
som i Thure funnit en af sina bästa
lärjungar.
«Tackar allra mjukast,< svarade
Thure, landet är nog bra om
sommaren, bara det inte vore så
grönt.”
Bockade och gick.
Då var det inte
CHOKOLADBITEN 139
Men det var ju om den bortkomna
chokoladbiten jag skulle berätta.
Jo, det förhöll sig så, att Thure
en onsdagseftermiddag under
«<allmänna sången« blef ombedd att
komma fram till prins Carl i och för
presentation. Prinsen hade nämligen
fäst sig vid Thures härliga bas och
uttryckt en önskan om, att Thure
jämte några andra sångare skulle en
dag i kommande veckan blifva
prinsens gäster.
Vid denna presentation, som Thure
högst motvilligt underkastade sig, bar
han sig för första och troligen sista
gången i Uppsala riktigt illa åt, och
jag började nästan blifva orolig för,
att hans stolthet kunde komma att
antaga en rent af sjuklig karaktär till
obotlig skada för hans framtida
karriär, som eljest låg öppen och klar.
Den kamrat, som föreställde Thure
för prinsen, uppgaf naturligtvis,
såsom ju sed och bruk är, endast
Thures namn och nationalitet. Thure
stod en stund och stirrade än på
prinsen och än på introduktören, och
då han blott hörde sitt eget namn
nämnas, höjde han sig hastigt på
vänstra foten, gjorde en knyck på
kroppen upp emot prins Carl och
frågade i den oskyldigaste ton i
världen: «<Förlåt, hvad var namnet?s
Hvad den inom hela studentkåren
populäre konungasonen svarade,
erinrar jag mig nu inte, men hvad jag
vet det är, att introduktören och
Thure en stund därefter kommo i ett
ordentligt gruff, som emellertid
slutade så, att Thure samma afton blef
inviterad till vännens familj, som med
en bättre supé firade enda dotterns
21-åriga födelsedag.
Familjefadern, som hos sin son
hörde sig för om Thure och därvid
erhöll mycket nöjaktiga uppgifter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
