Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
von K. kunde fördraga. Hon reser
sig upp, stampar med sin lilla fot
och står med ett språng midt framför
Thure.
«Svara mig,< skriker hon.
«På hvad du har behagat yttra till
mig nu senast finner jag för
närvarande intet svar att gifva. Du skall
få det, när du hunnit blifva lugnare
till sinnes.«
«Nå, det svaret var då så godt
som något annat, utbrister hon, nu
alldeles utom sig, och i detsamma
beskrifver hennes fina, lilla hand en
halfcirkel i luften, och en örfil
smäller på Thures kind med tillägget:
«Och där har du mitt svar.«
Hade Thure hittills haft
«<brandflaggs, så försvann den nu med detta
slag. Marmorhvitt var hans ansikte.
Endast på vänstra kinden syntes en
svag rodnad, som skvallrade om, att
äfven en 21-årig spröd ungmö kan
lägga in kraft, då hon så vill.
Men nu var också viljan borta och
kraften uttömd.
Som en säck tumlade hon till hans
fötter. .
Varsamt lyfte han upp henne och
lade henne på soffan. Så ringde han.
«Fröken mår visst inte bra,« sade
han åt den inträdande tjänsteflickan.
«Tag hand om henne«<«. Så gick han
utan vidare förklaring.
När Helfrid åter kom till
besinning, sutto far och mor och bror och
tanter och många andra med
bekymrade och frågande miner omkring
henne. De visste om platt intet, och
Thure hade varit så fasligt
besynnerlig, då han rusade i väg.
+
Ringen satt ännu kvar på Helfrids
finger, men hon kände med sig, att
den satt där mycket osäkert. Det
ERIK HANESON
hade hon emellertid icke behöft
bekymra sig öfver. Thure hörde inte
till de människor, som i brådkastet
bryta ett ord, en gång gifvet. Och
inte heller hade den nu gängse teorin
om, att man saklöst kan byta om
föremål lika behändigt som man skiftar
löskragar, hunnit att något djupare
tränga in i medvetandet, vare sig på
samhällets toppar eller ännu mindre
bland medelklassen eller de bredare
lagren. Men Thure ville unna sig en
smula lugn och få andrum till
begrundande af den ömtåliga situation, hvari
han blifvit försatt, och det må ingen
förtänka honom. Han hade
emellertid underrättat sin tilltänkte svåger
därom, att han rest till Stockholm
och vore att om några .dagar
återvänta. .
Under tiden var den von K:ska
familjen försänkt i djup förstämning.
Mycket haltande var skön Helfrids
förklaring öfver, hur allt tillgått vid
den betydelsefulla téte-å-téten i
familjen K:s eleganta förmak, och högst
troligt är, att hon inte med ett enda
ord häntydde på den extra,
handgripliga bestraffning, för hvilken den
af hela släkten afhållne fästmannen
varit utsatt. Och skulle det komma
till en brytning, hvar i all världens
dar skulle man i hast kunna få tag i
en anledning, tillräckligt bindande att
kasta hela skulden öfver på Thure.
Det hade sig mycket svårt, ty Thures
anseende var tillfyllest stadgadt för
att stå sig i en dylik sensationssak,
hvaremot man rätt väl visste af, att
fröken v. K. minst en gång förut på
grund af utbrotten af ett obändigt
lynne gäckat så väl sina egna som
föräldrarnas förhoppningar om ett
fördelaktigt parti.
Skulle äfven denna förbindelse gå
om inte, vore ju flickan så godt som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
