Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN BORTKOMNA
skämd. Detta insåg Helfrid mycket
väl själf, och far och mor och bror
och tanter försummade inte heller att
mellan målen inpränta det i
flickstackarn. Följden blef, att hon skref
ett lika långt som försonligt bref,
som låg fästmannen till :mötes vid
hans återkomst till Uppsala.
Thure å sin sida hade tagit saken
rent patologiskt, och som han var
försonligheten själf, lofvade han att
betrakta det hela, som om det aldrig
händt och gladde sig verkligen åt, att
allt åter skulle blifva som det varit
hade. Han gick till och med så långt,
att han medgaf att äfven han varit
ganska betänkligt häftig, då han
kunnat förnedra sig till att svära. I
enlighet med Uppsalatraditionerna skulle
ett försoningskalas sätta toppen på
det hela.
Fadern, som tyckte, att Thure gått
länge nog utan att behöfva stå till
tjänst med sitt namn, talade patetiskt
vid denna fest om den kärlek, som
allt förlåter. Med andra ord: allt var
glädje och gamman.
Och ett par runda armar flätade
sig om Thures hals, ett par ögon så
varma och fuktiga blickade ned i
hans, och två friska läppar sökte
försona, hvad de i ett olyckligt
ögonblick brutit.
Så förflöt en stund, och de kände
sig lyckliga och trygga i ägandet af
hvarandra.
CHOKOLADBITEN 143
Då slöt sig fästmön allt närmare
intill honom, blicken blef bedjande
och läpparna darrade...
«Fattas dig något, min älskling?«
« Nej, visst inte, men nu, när allt
är godt och väl igen, kan du väl vara
så innerligen rar och säga mig, hvart
den där chokoladbiten försvann. Det
är ju visserligen bara en bagatell,
men i alla fall så ...«
Hon hann inte fullborda meningen.
Thure hade frigjort sig från
omfamningen och rusat på dörren utan att
taga farväl af vare sig föräldrar eller
fästmö.
Han var åter hemma i sin trefliga,
bekväma ungkarlsvåning, men vid
betydligt bättre humör än då han
förra gången låg och mediterade öfver
små söta flickors besynnerliga
kapricer.
Någon «<grad till att börja meds<
blef det inte af för Thure. Han
flyttade till Stockholm, där han gjorde
karriär fast på ett annat, för hans
eminenta begåfning lika passande fält.
Men som detta inte hör till den
förlorade chokoladbiten, kan jag med
lugnt samvete gå det förbi.
Sin afsmak för chokolad har han
totalt öfvervunnit, och
chokoladfabrikanternas lof sjunger han i alla
tonarter, ty de hade befriat honom från
en af de mest envisa kvinnor, öfver
hvilka himmelens änglar gråtit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
