Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
under det maskinen hastigt ilade fram
lik en stor fågel i flykt.
Vägen var god och motorn, ibland
ställd på fjärde hastigheten, for
skälfvande hastigt fram genom slättens lugn.
Några få kilometer från Pong-Kiong
befunno vi oss åter bland grönska. Vi
kommo nu ånyo in bland ängar,
sträckande sig i mjuka vågor öfver den lätt
kuperade marken.
Vägen gick nu märkbart utför. Vid
åttatiden kommo vi till randen af en
PRINS BORGHESES AUTOMOBILFÄRD
vågornas slag. Vi skulle alltså begifva
os3 ut på en lägre slätt, på botten af det
fordomtima hafvet. Denna hafsstrand
hade sina inskärningar, sina uddar, sina
små halföar. Framför oss utsträckte sig
den ödsliga släten vågformigt i det
oändliga, och den tycktes höja sig vid
horisonten till följd af denna optiska
villa, som alltid kommer den marina
horisonten att synas högre än stranden.
En brant sluttning, tjugu eller trettio
meter lång, förde oss ned på den hårda,
Mellan grushögar i närheten af Huai-lai.
sluttning. Ängarna voro åter försvunna.
Vi hade nu ånyo kommit till det grofva,
gråaktiga gräset, som samlade sig här
och där till stora fläckar, hvilka
lämnade vidsträckta zoner mellan sig,
sterila och bara. Vi befunno oss på
tröskeln till den verkliga öknen.
Gobi betyder på mongoliska
urholkning. Öknen är en oändlig
urholkning i centern på Mongoliet; det är den
urholkning, den gobi, som en gång
inneslöt ett haf. Vi befunno oss på
stranden till detta försvunna haf. Det
var en verklig hafsstrand, mycket
brant, med en skarp afsats, bildad af
jämna sandslätt, som en gång känt
hafvet storma öfver sig. Och vi
började en fantastisk färd genom det mest
sällsamma, mest ödsliga landskap; en
färd, som var på samma gång en attack
och en flykt.
Allt efter som vi trängde längre in,
blef marken allt mera naken, dyster
och trist. Än jämn och slät, än kupig,
störd af skarpa upphöjningar, än bildad
af kristalliserad sand, som gnistrade i
solen, än åter skifferarter, liknande
hoppressad gyttja. Ingen form af lif,
med undantag af vissa små korta ödlor,
hvars färg var så fullständigt lik
mar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
