- Project Runeberg -  Bonniers Månadshäften / 1908 /
150

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

150

torkans ödesdigra område. Och det
dröjde ej heller länge, blott några
tiotal kilometer, förr än vi ånyo kommo
till brunnar, omgifna af karavanläger.

Brunnarnas vatten var
genomskinligt och kallt. Efter att ha druckit oss
otörstiga fyllde vi vårt kärl, och allt
under färdens lopp, togo vi oss då och
då ett fullt glas. En god följd hade
hettan åtminstone haft: den ringa
åtgången af bensin. Bensinånga ingår
som en mycket ringa beståndsdel i den

PRINS BORGHESES AUTOMOBILFAÄRD

olika utseenden som intresserade oss.
Än gingo de rakt fram likt ett fantastiskt
smalt, svart streck, draget från en
horisont till en annan; än tycktes hopen
af stolpar vända sig regelbundet som
soldater i en manöver. Likheten med
soldater slog oss isynnerhet, när vi
sågo stolparna i en lång rad klättra
uppför kullarnas sluttningar. I
sänkorna bildade ofta trådarna, trängda
intill hvarandra, de vidunderligaste
fantasibilder, än liknande en gotisk

ä



På tröskeln till Mongoliet.

Automobilerna göra sig i ordning till färden öfver grässlätterna.

(Italan till höger.)

explosiva blandning, som, antänd af
den -elektriska gnistan, åstadkommer
rörelsekraften. Vi märkte att endast
ytterst ringa bensin åtgick på
funktionerandet af den klaff som
automatiskt insläpper luft i blandningen; den
nedsköts helt och hållet, och det var
tydligt, att luften inträngde till en
utomordentlig mängd i förgasaren. Borghese
anmärkte, att vi framdrefvos mera af
luft än af bensingas.

Vi följde den oändliga raden af
telegrafstolpar liksom i en slags dröm. I
denna enformighet antogo de en mängd


spira, än ett brant berg, oändligt
aflägset. Vi gåfvo akt på allt detta med
ett visst barnsligt intresse. Vi fingo
rent af dåraktigt puerila idéer. Ibland
ertappade jag mig med att räkna
stolparna helt mekaniskt, börjande med
hvilken som helst, för att slutligen
alldeles tappa bort mig i räkningen. Det
mest tryckande i en resa af detta slag
för den som ej styr, är overksamheten.
Först iakttager man allt omkring sig,
man reflekterar, så börjar man
fantisera och slutligen nedsjunker den
uttröttade tanken i de osammanhängande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:25:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonnierma/1908/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free