Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENOM ÖKNEN GOBI 151
dumheternas region; ingenting kan
mera väcka den och man förblir
sålunda i ett tillstånd af tyst och stillsam
slöhet. Själen slumrar in och fylles af
sömnens ljufva dårskap.
Vid fyratiden befunno vi oss i en
trakt, sönderskuren af låga klippor,
som stucko upp här och där på slätten
likt klippgrund på ett haf. Dagen förut
hade vi icke kunnat upptäcka
PongKiong, som vi trodde oss ha åkt förbi,
nu däremot sågo vi ett Udde i hvarje
aflägsen klippa. Vi blefvo alltjämt
be
Peking med en karavan, en hel samling
af paket och kärl, som upptog ett hörn
af gården. Något litet bensin hade gått
förloradt under vägen genom sprickor
på de skadade kärlen; vi hade dock
tillräckligt för att fylla maskinens
behållare och vi kvarlämnade till och med
några fyllda kärl, som vi bådo
telegrafisterna öfverlämna åt våra kolleger i
den händelse de hade behof däraf.
Stjärnorna strålade ännu i väster,
då vi begåfvo oss på väg till Toirym —
den nästa telegrafstationen, 300
kilo
I öknen Gobi.
dragna. För att icke förlora
telegraftrådarna ur sikte försökte vi att följa
dem öfverallt, på ryggen af kullarna,
mellan små och stora stenar;
framåtskridandet började bli mödosamt. Vid
femtiden sågo vi en höjd, bildad af en
samling afrundade klippor. Vid dess
fot, knappt skönjbart bland stenarna,
ett litet kinesiskt hus: Udde. Några
minuter senare inträdde vi i detta
njutningens hemvist, i alla afseenden likt
det, som vi lämnat på morgonen.
Udde var vår andra station för
inhämtande af nya förråd, och vi funno
där bensin, olja och fett, afsändt från
Rast vid en brunn.
meter aflägset — efter att hafva druckit
godt kokhett te och sagt farväl och
tackat våra båda telegrafister.
Morgonen var kall, och vi hade
bonat väl om oss med våra pälsar,
hvilka dock knappast skyddade oss
tillräckligt. Men efter tre timmar hade
vi redan tagit af dem och lagt dem på
ryggstödet bakom oss. Och klockan nio
började vi ånyo lida hettans kval.
Vi kunde ha svurit på, att hettan
ökades dag för dag; men i själfva
verket ledo vi blott mera däraf, till följd af
vår irriterade huds ytterligt stegrade
känslighet. Allt som dagen skred, gaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
