Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
miska kunskaper upplyste dem om
dess bristfullhet; det motsvarar ock
i tillräcklig mån behofven hos
nomadstammar, som liksom beduinerna
uteslutande lefva af djurens kött och
mjölk. Men när människorna blefvo
talrikare, sågo de sig nödsakade att
tillgripa åkerbrukets mera mödosamma
värf och blefvo då i främsta rummet
beroende af solen och årstidernas
LA SPHEREÅRTFICIELLE
Armillarsfär från 1700-talet.
växling. Så infördes solåret.
MHärigenom förklaras — så är åtminstone
den framstående kronologen Idelers
åsikt — hvarför just i Egypten, där
vår tidräknings vagga stått, solåret
först kom till heders. Ty faraonernas
land var efter all sannolikhet det, där
åkerbruk först bedrefs metodiskt,
hvilket i sin ordning medförde en
storartad blomstring af alla
vetenskaper och främst astronomiens. Men
ze2y (GOOGle
ANSGAR ROTH
äfven utan några finare vetenskapliga
iakttagelser var årstidernas längd ej
svår att finna. En rätt ytlig iakttagelse
af solens växlande middagshöjder och
dagbågar bestämmer lätt årets fyra
kar
dinalpunkter: dagjämningarna
(equi
noctierna) och solstånden. På dylikt
sätt erhöllo sannolikt arkadierna sitt
tremånadersår, medan akarnaner och
karer enligt hvad Censorin,
Macrobius och andra gamla auktorer förtälja
räknade sex månader på året.
I själfva verket måste man snart
ha kommit underfund med, att tidens
indelning i dygn, månader och år i
praktiken erbjöd stora svårigheter.
Ty dels äro dessa begrepp, såsom vi
strax skola få se, ganska mångtydiga,
dels äro de ifrågavarande
tidsintervallen långt ifrån konstanta, men
utsatta för såväl periodiska som
fortskridande förändringar; slutligen —
och värst — äro de visst icke
sinsemellan kommensurabla storheter.
Växlingen mellan dag och natt
beror ju på jordklotets rotation, och
tiden för den senare borde således
vara likbetydande med dygnets längd.
Detta är det s. k. stjärndygnet, som
mätes af tidsintervallet mellan en och
samma fixstjärnas kulmination, d. ä.
de tidsmoment då stjärnan befinner
sig rätt i söder. Stjärndygnet, som
representerar jordens verkliga
rotationstid under förutsättning
naturligtvis att den oändligt aflägsna stjärnans
egenrörelse kan negligeras, erbjuder
det mest oföränderliga tidsintervall,
som öfverhufvud ges, och är därför i
de exakta astronomiska räkningarna
mest i bruk. Redan Kant påpekade
likvisst, att rotationstiden genom
tidvattnets friktion mot jordytan
småningom måste förlängas. Inga
observationer ha hittills med säkerhet
lyckats uppvisa någon dylik ökning af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
