Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
högre stadium af civilisation blef det
emellertid snart nödvändigt fixera
månadens längd till något visst antal
hela dygn, vare sig med eller utan
hänsyn äfven till solårets längd. Man
skiljer således mellan sol- och
månmånad, af hvilka den förra betecknar
tidsintervallet för solens kvardröjande
i hvart och ett af de tolf «himmelska
husen<« (zodiakens tecken) och utgör
i medeltal 30 dagar 10 3 timme. Ingen
himlakropp har dock beredt de
stjärnkunnige och kronologerna så svåra
stötestenar som månen, och dess
rörelses oregelbundenheter äro än i
dag ej fullt utredda. Den borgerliga
månmånadens längd bestämmes, som
ofvan synes, af månens ställning till
solen, dess s. k. synodiska
omloppstid. Dess längd, bestämd genom
jämförelser af nutida sol- eller
månförmörkelser med sådana af mycket
gammalt datum — den äldsta kända
solförmörkelsen observerades i Ninive
den 15 juni år 763 f. Kr. — utgör
nära 29 5 dag. På samma väg har
man likväl också funnit, att månadens
längd sedan Ptolemäi dagar rätt
märkbart förkortats, hvilket — om denna
acceleration är af reel natur och städse
fortgår i samma riktning — måste
medföra, att vår drabant förr eller
senare åter störtar ned på jorden,
hvarifrån den en gång blifvit utslungad.
Månens verkliga revolution, den
sideriska, är något kortare på grund af
solens ständiga vandring österut,
belöpande sig till endast 27 dagar och
några timmar. Dessa data äro -endast
medelvärden; den synodiska
månadens längd växlar med ända till 14
timmar på grund af månens
oregelbundna rörelse i sin bana och
månbanans egen förskjutning. Häraf
uppstod för forntidens astronomer svåra
missräkningar, då de af dem
förut
ANSGAR ROTH
sagda förmörkelserna stundom
inträffade på helt oväntade tider eller
t. o. m. alldeles uteblefvo.
En summa. af tolf månader, hvartill
emellanåt kom också en trettonde,
bildar ett år. Antas månadens längd
till 29 och 30 dygn omväxlande, så
blir månårets längd 353—355 dagar.
Upprepas detta utan att man då och
då inskjuter någon trettonde månad,
uppstår det rena månåret, hvari ingen
hänsyn tages till årstidernas växlingar.
Solåret däremot måste ha en längd af
i medeltal 365 I dag, hvilket är
längden af det s. k. tropiska året.
Åtskilliga af antikens folk lade
emellertid ringa vikt vid om deras
kalenderår afpassades efter årstiderna, utan
funno det exempelvis bekvämare (för
den lättare tolfdelningens skull) att
fastställa årets längd till 360 dagar.
Detta blef då ett rörligt år, ett
vandringsår, hvars början årligen förflyttas
cirka fem dagar bakåt och sålunda på
70 års tid vandrar hela det tropiska
året rundt. Detta år var enligt Raska
i bruk hos egypterna under trenne
sekel. Mer tillfredsställande var
Orientens 365-dagarsår, änskönt äfven
detta naturligtvis blir ett långsamt
vandrande år, så framt ej det
felande då och då inskjutes. Hit hör
egypternas berömda <Siriusperiod,
Syndaflodseran m. fl. Kombinerade
lunisolarår, som uppstå t. ex. genom
infogandet af en trettonde månad
under vissa år, voro och äro ännu
delvis brukliga hos kineser, japaneser,
judar, greker, äfven i Indien och
Birma. Från den af oss antagna
julianska årsformen med 11 månader
om 30 eller 31 dagar och en på blott
28 å 29 skiljer sig den alexandrinska,
där alla månader ha 30 dagar, hvartill
vid årets slut komma 5 eller 6 extra
dagar. Den förra formen ha den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
