Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
APOLLO OCH DAPHNE.
ar JOHNNY ROOSVAL.
Af drömmar fylld om nya äfventyr
Apollon sin kaross mot Sörmland styr.
Hvar Daphne väfver bakom hyddans ruta,
dit ses hans guldchar sin parabel luta.
Känn, hals och kind, hur zenits soleld pyr!
Hvad trångt och kvaft! Hon blir helt hufvudyr.
Hvem kan i dag väl öfver skytteln kuta?
Statt upp att riglarne från stugdörrn skjuta
och ut på trappan —
nej!
Ej i sin lefnad
hon sport en sol, lik denna middagssol.
Upplöst i luft tung blomdofts honung duggar,
allt höljs som i en uppvärmd ullig väfnad
af solrök gjord och doft från kaprifol.
Till blåst hon trår, sval jord och löf som skuggar.
x
Just det hon vill, nu in i täppan dansar,
den svala Zefyr bräcker hettans pansar,
han Daphnes nackhår smeker och direkt
sen hittar väg i hennes tunna dräkt.
Du kära luft! — och hon klär af sig käckt
precis allting — snart likt en trollkrets, sträckt
kring Daphne, kjolar syns i tvenne kransar,
med höjda armar chevelyrn hon ansar.
O Daphne naken, utan vank och brister!
Den ljumma mull i hennes sålors hvälfning
sin däfna ande ger. Och fot och vrister
af mjuka grässtrån stryks. Helt tyst är allt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
