Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATTLÄGER I ÖDEMARKEN
219
vårt nattläger till byn
var en svensk mil. Den
lilla byns alla invånare
hade varit ute och sett
synen och storligen
undrat, hvilka månde vara
där uppe. Huru underligt
måtte det ej ha tett sig
för folket att plötsligt
upptäcka en flammande
eld högt uppe i den
branta fjällsträckningen!
Människor uppe i
högfjället den isande
vinternatten !
Kylan var sådan, att
under det framsidan af
kroppen motelden ångade,
när fukten afgafs, var ryggen samtidigt så
frusen, att det knastrade i kavajen, när
man lutade sig in mot stenväggen. På ena
sidan röko pjäxbanden och kängorna af
hettan från elden, men på den andra hade
vattnet, som nyss smält, åter igen frusit.
Där sutto vi natten lång och drucko
kaffe och rökte pipa. Hvad skulle man
annat göra! Det blef en pina att förtära
någonting. Smöret knastrade mellan
tänderna, brödet var iskallt och snöbemängdt,
köttet stenhårdt, den präktiga 2xsten,
världens kraftigaste och mest välsmakande,
hade nu ingen smak, äggen voro som
isbollar, äfven de utan smak, och det enda,
som gaf lif åt en och som smakade, var
brännhet fruktsoppa med mycket
katrinplommon uti.
Man kunde gråta af förtviflan, när
man i den kalla, ständiga blåsten skulle
ut att hugga bränsle. Skaren brast under
de tunga kängorna, och man stupade ned
i riktiga hål i snön för hvart steg.
Genomkall vände man med ett stort fång ris
åter till lägret. Det var en skön syn att
skåda det flammande bålet och den
blodrödt färgade snön.
Den vackraste vintermorgon, som runnit
oigitzed sy (GOOSIe
Kaffeeld i snöhafvet.
upp öfver Jämtlands högfjäll, kom
emellertid och tjusade med de mest oförlikneliga
färgdagrar, och när de tunna, i streck
utdragna nattskyarna öfver bergen glödde i
gulrödt, och violetta skiftningar darrade
öfver de aflägsna, svarta skogsränderna
djupt under i dalarna och miltals aflägsna
från oss, kunde vi lämna nattlägret till
brandskattning af ödeviddernas vargar och
räfvar för att genom en häftig skidränning
få lif i de domnande lemmarna. I
morgonljusets mjukaste färgbrytningar blir
skidåkningen efter en sådan natt en
sannskyldig fest, och det blir en fröjd att lefva.
En sådan natt vill man dock icke upplefva
mer än en gång. Man glömmer den aldrig.
Mer pinsam var natten den 25—26
februari 1903 i det lilla »härberge», som
är uppfördt invid Sylstationen vid
nordöstra foten af Sylfjällen. Gubben
Fjällberg och jag hade i ett gudaväder kommit
på skidor från lapparna Jonassons i
Ulfådalen och startat mot Sylfjällen.
Uppkomna på Storulfäfjället, varseblefvo vi
öfver Storsylen moln, som i långa, blågrå
strimmor som hotande spöken bolmade
och fladdrade öfver kammen. Det varen
trolsk, betagande syn. Lappen visste, hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
