Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
det betydde, och ville vända, men möttes
naturligtvis med afslag. HRedan på
sluttningen nedför Storulfåfjället i en ypperlig
skare kom stormen, och vi’fingo streta
med all makt för att kunna komma — nedåt.
Stigningen upp till hyddan blef sugande
tröttsam, stundtals fingo vi hopkrupna på
marken rida ut de värsta ilarna, och
snöyran var så tät, att jag icke visste, att vi
voro framme, förrän Fjällberg stötte sin
skidstaf genom drifvorna in mot stugans vägg.
Hvilket skydd fingo då två uttröttade
skidlöpare? Öfver britsarna ringlade sig
vackert formade isdraperier, som äfven svepte
väggarna i underfulla, kallt grönhvita
mönster, snödrifvor i alla vråar och
kanter, golfvet täckt af ett tjockt snölager,
iskall luft slog emot oss, och genom
springorna i väggarna hven stormen och
suckade i toner, som trängde genom märg
och ben. BSanningen och innebörden af en
dylik situation kan man aldrig få klar för
sig hemma vid skrifbordet. Det måste
vara en erfarenhet. När man träder in i
en dylik stuga, gripes man af bitterhet öfver
ödets motigheter, och man längtar så
namnlöst efter en strimma sol och litet värme.
Natten mäåste emellertid utväntas.
Snöyran upphörde så småningom, och det blef
klart, och i stjärnglansen framträdde
landskapet med majestätisk prakt. Men
stormen rasade med oförminskad styrka, där
den köldlastad från Storsylens intrasslade
kammar i hejdlöst raseri kastade sig ned
mot stugan, så att man trodde, att den
skulle sopas bort som en spån.
Det gafz i en hörna en liten »kamin »
— om man får kalla skrället så — och
den kunde lyckligtvis användas, utan att
röken blef outhärdlig. Det fanns också
ordentliga träkubbar att bränna, om de
också voro så hårda, att det blef ett
värmande arbete att hugga sönder dem. Så
lågo vi i halfslummer natten lång rundt
kaminen och tätt intill, så att kläderna
sveddes, men på yttersidorna drog stormen
AND. PALLIN
obehindradt rundt. Tillbringa en sådan
natt, och ha sedan mod att komma och
säga, att en vinternatt i fjällhyddan är en
— idyll!
Nu var kaminens läge sådant, att jäg
fick ligga med benen i rät vinkel till
kroppen för att ej frysa alltför mycket.
Fjällberg mådde relativt bra i sin tjocka,
för vind ogenomträngliga renpäls. Att få
upp någon värme i hyddan var
naturligtvis omöjligt, den blåste bort. Därmed
följde åtminstone också det goda, att
det vedervärdiga oset från Fjällbergs
»tobak» genast bläste ut utan att hinna
förpesta luften. Öfver kaminen och oss
började smältvatten af värmen från
kaminröret, som blef rödglödgadt, att strömma
i floder, och man hann att blifva
genomvåt, innan all snön på hyllorna öfver oss
hade smält. En fördel var likväl, att
vattnet frös på ryggsidan; kavajen blef
därigenom styf som af is, och man kunde
därför bättre trotsa den irriterande blåsten.
Det kanske bör tilläggas, att stugan
på sista tiden, enligt hvad jag bhört af
Enafors turisthotells ägare, hr Joh. Mölner,
lär hafva blifvit påbyggd och förbättrad,
så att den ger bättre skydd för det
alltjämt stigande antalet skidåkare kring Sylen.
I en obebodd lappkåta vid lappbyn
Glen tillbringade Fjällberg och jag en
vinternatt vid nyårstid 1906 hårda stunder.
Kätan var, såsom alla verkliga lappkätor,
utmärkt uppförd, men under natten blåste
det så starkt — under den 14-dagars
skidturen rådde för det mesta hård blåst, men
ej ett moln stack upp på himlen — att
röken från elden i kåtans midt pressade
ned och gjorde en längre vistelse i sträck
där inne för mig absolut omöjlig. Hvar
femte minut tvangs jag att gå ut och
draga frisk luft i lungorna och gnugga
ren ögonen, som svedo som af eld. Dessa
ständiga promenader från de varma, sköna
renfällarna ut i den kalla nattluften blefvo
i längden förtvifladt pinsamma, men man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
