Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARONERNA PÅ SJÖBERGA
ELLER FAMILJENS SPÖKE,
BERÄTTELSE a= ULRIK UHLAND
FÖRSTA KAPITLET.
Det var snöslask i Stockholm och
ett snöslask, som man sällan skådat
maken till. I öfver åtta dagar hade det
varit kallt, och snön hade fallit i sådana
massor, att tidningarna inte orkat hålla
på med att ondgöras öfver
renhållningsverket. Men i går kväll hade vädret
slagit om. Och i dagens nummer af
Dagens Nyheter hade redan en argsint
”Gatutrafikant” begärt förklaring på
en del saker af vederbörande.
Oefterrättligt, nåja. Men var det inte
grufligt, hvad sådana där
gatutrafikanter måtte ha godt om tid. För att inte
tala om postpapper och femöres
frimärken.
Gertrud Sjöfelt vek ihop tidningen
lika ordentligt, som om det varit hennes
egen och inte automatens, och såg
förströdd ut genom fönstret. Det var
oerhördt, hvad Joakim dröjde. Hon hade
redan ätit en ostsmörgås, ty hon var
förfärligt hungrig, men hade inte mod
att också äta upp den dufna rostbiffen.
Joakim kunde behöfva litet sällskap till
sin, ty den såg inte så värst lukullisk ut.
Och ett gladt ansikte gör ett franskt
bröd skönt, sade Wille Mattsson. Det
var bara det, att ett franskt bröd inte
gör ett gladt ansikte skönt, som hade
undgått Wille Mattsson. Kanhända inte
för resten, ty hur kom det sig, att han
målade mat så bra, att han fick
stipendium?
Gertrud Sjöfelt var lång och mörk.
Hon såg bra ut, där hon satt vid bordet.
Det var ett par mörkblåa och
förunderligt lugna ögon, med hvilka hon då och
då kastade en blick öfver lokalen.
Bredvid henne på en stol stod ett litet
målarskrin. Men mera än en af de
förbipasserande tänkte, att för att vara en
målarflicka, såg hon osedvanligt
distingerad ut.
Det var verkligen otroligt, hvad det
slaskade därute. Modden gick öfver
galoscherna på människorna, och alla
slädar, som åkte förbi, hasade på kant
öfver den våta isen ned mot
rännstenen. Men om det var oefterrättligt, så
var det i alla fall inte fult. Snöslasket
midt i körbanan var brunt och
öfvergick inemot husväggen i genomskinligt
och mörkt blått. Luften var tjock och
droppade af väta, men lyktskenet, som
slogs med skymningen, kastade en slöja
af obestämdhet och glädtighet öfver
gatan. Och alla ljud kommo så
egendomligt bryska och rörliga in genom
glasrutorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
