Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232
hon Flickan vid Rhen eller Mörkrets
bröder. ”
”Visst inte,” sade Lilly förargad.
”Bödelns dotter var densamma som
Flickan vid Rhen. Den andra hette
Mörkrets bröder och Ljusets broder.
För resten var det inte det, vi talade
om, utan om spökrummet.’’
”Ja, det minns jag väl. Och jag
minns också, att du sade, att du skulle
våga gå dit.”
Lilly snurrade om på stolen utan
att fråga efter, att hon vände ryggen
åt patron Broström, sin bordskavaljer.
"Tror du inte, jag törs?”
”Nej, ”” sade Patrik med ett
förolämpande lugn.
"Tror du inte?”
”Midt i natten? Jag slår vad om
ett spritt nytt exemplar af Rocambole,
att du inte törs gå dit klockan tolf på
middagen. Vill du gå dit i morgon, så
topp för Rocambole.’
”"Det skall du få se.” Lilly såg på
pendylen, som stod på frisen till den
gamla öppna kakelugnen. Klockan
visade tio minuter i sex. ”Jag ska gå dit
— låt mig se — klockan åtta precis. Då
är det kolmörkt.”
”Det är det ju redan. Det kan just
inte bli mörkare, än det är.’”
”"Men jag kan väl inte rusa upp
från bordet heller. 1I alla fall skall jag
gå klockan åtta.”” Hon böjde sig fram
mot Dora Altberger. "”Tycker inte
Dora, att Patrik är odräglig? Han tror
inte, att en flicka törs ett dugg. Han
tycker, att alla flickor äro våp. Och
törs de någonting, så säger han, att de
ä obehagliga. Men vänta mig. Inte
finns det spöken, för resten ?”
”Det är klart, att det finns spöken,
när det finns spökrum, sade Patrik
obevekligt.
UELRIK UHLAND
Lilly sökte efter ett dräpande svar,
men afbröts af den äldre baron Sjöfelt.
Han lät tydligt ganska missnöjd.
”Prata inte skräp, barn. Ni kunna
väl hitta på något bättre samtalsämne
än det där gamla spökrummet. Och jag
vill för resten inte veta af, att Lilly
springer i Östra flygeltrappan. Där har
du ingenting att göra.’”
”"Hvarför det?” sade Lilly ytterst
förvånad. Hon tittade på sin far. Han
hade rynkat ögonbrynen, som han
brukade, när han var förargad.
”För att trappan är sönder, sade
baronen i bestämd ton.
”Ja, det vet jag. Men det är bara
fjärde trappsteget, så det kan jag akta
mig för.”
"Du låter bli att gå dit i alla fall.”
Baronen gjorde ett litet tecken åt
Jakabsson, som serverade, och fortsatte
att prata med fru Altberger.
"”Ja, nog kan jag låta bli alltid,’
Lilly talade med en litet sötsur
undfallenhet. Egentligen var det skönt att
få slippa, men det kunde också ha
varit skönt att få stuka Patrik. Men
när pappa förbjöd en, så. Hon undrade,
om han verkligen var så misslynt, som
han såg ut. Men vidskepelse var det
värsta, han visste. Det luktade antingen
piga eller präst, sade han.
Friherrinnan hade inte sagt ett ord,
men Patrik såg, att hon satt och
nickade för sig själf, medan hon smulade
sönder en brödskifva på duken.
Plötsligt såg hon upp.
”Pappa har alldeles rätt, ” sade hon
i afgörande ton. ”Man skall inte gå
och leta efter spöken. Spökena komma
nog fram af sig själfva.”
Hennes röst var så allvarsam, att
det blef tyst vid bordet under några
ögonblick. Det var fasligt, hvad farmor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
