Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
Hon gick och satte sig bredvid
Dora.
"Nå?” sade Patrik.
du göra? ” Lilly begrep utan
ansträngning, hvad han menade. Och utanför
fönstren var det allt bra mörkt. Hon
tittade bort mot de andra, som Ssutto
kring det runda bordet i hörnet af
salongen. Hennes pappa stod lutad mot
väggen och höll just på att tända en
cigarr. Han såg ovanligt allvarsam ut.
”Ja, men pappa blir bara ond.”
”Det var allt tur för dig, att han
förbjöd dig.’”
”"Tur?” Lilly blossade upp. ”Du
tror visst inte, att jag skulle ha vågat? ”
”Nej, det gör jag verkligen inte.”
”Ja, då går jag i alla fall. Pappa
behöfver för resten ingenting veta.
Hvad är klockan ?”
Dora drog upp sin klocka.
”Hon är half sju.”
”Jag går med detsamma. Vi säger
att vi gå ut och gå i parken.’”
”Ja, men det är ju kol mörkt, ”” sade
Dora.
""Visst inte. Det är inte mörkt, när
det är så här mycket snö.” Lilly steg
upp.
”Farmor, vi gå ut i parken ett
slag. ”
Friherrinnan nickade. Hon var midt
inne i en redogörelse för, hur den
underliga hårklädsel, som kallades
fontang, hade uppkommit, och fru
Altberger lade intresserad hufvudet på
sned.
"’Ja, men herre Gud, så tokigt.”
”Tokigt?” — Friherrinnan lät
pikerad. ”Min bästa fru Altberger, det
var en alldeles charmant tid. Ett
fruntimmer satt vid sin toalett hela
förmiddagen. Tacka vet jag det. Och ingen
anständig människa gick och lade sig
"Hur tänker
ULRIK UHLAND
utan snörlif. Jag får säga, att nu för
tiden äro de rysliga. Jag försäkrar, de
tänker mera på att få rösta på en bonde
till riksda’n än att få en korsett, som
sitter. Fi donc, det finns inga damer
9
mer.
”Å, det är väl hårdt sagdt.”
Fru Altberger kastade en blick i den
antika trymån på väggen framför
henne. Hon betraktade sin blonda,
knubbiga bild, och hon tyckte, att
hennes svarta crépe-de-chine-klänning, Som
kostade sina modiga två hundra fyrtio
kronor, verkligen lät friherrinnans
omdöme bli en smula öfverdrifvet.
"Och på Kaiserhof i Berlin
träffade vi en grefve von Wolffen, en
utmärkt treflig och toujour karl,’” afbröt
fabrikören pausen, som plötsligt
uppstått. En förbaskadt glad gargon. Står
högt hos Wilhelm, efter hvad det sägs.
""Wilhelm?” sade fru Altberger
litet retligt. ”Du menar väl hans
majestät kejsaren ?”
”Ja, men han måtte väl i all min
dar heta Wilhelm.” Direktören vände
sig till friherrinnan. ”Hon är så noga
med titlarna, Josefin. Men herre Gud,
Wilhelm eller kejsar Wilhelm, det kan
väl kvitta. Människa som människa,
det är mitt valspråk.”
Fru Altberger höjde på axlarna,
men svarade inte. Friherrinnans
ansikte visade skymten af ett litet leende,
medan hon räckte ut sin skrynkliga,
ringprydda hand efter sockertången.
Därefter vände hon sig till patronen.
”Nå, hur går det med det nya
missionshuset ?”
”Bara två rum i ordning. Det är
en välsignad — förlåt uttrycket — en
riktig ynkrygg till snickare. Men om
Gud vill, skall det invigas den första
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
