Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240
rullande materielen. Ej minst ha
lokomotiven genomgått stora förändringar.
Man behöfver ej ställa mot hvarandra
Stephensons Rocket och ett modernt
amerikanskt Mamouthlokomotiv, en
jämförelse mellan den första egentliga
lokomotivtypen vid våra statsbanor,
den så kallade Odintypen (bild 2), och
det sista svenska snälltågslokomotivet
af Atlantictypen (se titelplanschen)
visar detta klart nog. Af de förstnämnda,
hvilka byggdes för statens järnvägar
ända till 1877, fanns till för kort tid
tillbaka ett ännu i tjänst, det här
afbildade lokomotivet nr 506.
De nya Atlanticloken skola kunna
framföras med en största hastighet af
90 km. i timmen eller 25 met. i
sekunden. Dess totala vikt i tjänst är
60,200 kg., tendern, rymmande 5,200
kg. stenkol och 14 kbm. vatten, väger
32,700 kg. Maskinen har 1,100
hästkrafter. De äro de första lokomotiv
vid statens järnvägar, som försetts med
ångöfverhettare enligt Schmidts
system. Fördelarna af detta system
ligger däri, att ångans temperatur ökas,
utan att trycket behöfver höjas.
Därigenom minskas kondensationen i
cylindern, och en afsevärd besparing af
kol och vatten vinnes. Den
förstnämnda besparingen torde tryggt
kunna sättas till 30 2. Bäst illustreras
detta genom ett exempel. Ett
Atlanticlok kräfver för att draga 12
boggievagnar från Malmö till Nässjö och åter,
således en sträcka af 368 km., 8,600
kg. kol, medan, om samma antal
vagnar skulle framförts samma sträcka af
våra vanliga snälltågslokomotiv af
typen Cc, det för de därtill nödiga två
lokomotiven skulle åtgått 18,100 kg.
kol.
Det öfvervägande antalet lokomotiv
FR. CARLSSON
vid de svenska statsjärnvägarna under
det gångna halfseklet ha tillverkats
inom landet; främst kommer Nydkvist
& Holms verkstad i Trollhättan med
367 och därefter Motala verkstad med
280, först i tredje rummet följer
statsbanornas första lokomotivleverantör
Beyer Peacock & Co i Manchester
med 136. Bland öfriga svenska
leverantörer märkas Atlas i Stockholm och
Falu vagnfabrik. 1
Under konstruktion äro för
närvarande tvenne nya lokomotiv för
lokaltåg, däraf det ena afsedt för tätare
gående tåg å kortare sträckor, den
egentliga närtrafiken.
Man kan således ej längre med fog
klaga öfver, att vi här i Sverige icke
inom en nära framtid få alla rimliga
anspråk på snabb befordran fyllda, i
all synnerhet om man betänker, att
järnvägsnätet i vårt land till största
delen ännu är enkelspårigt.
Dubbelspår finnas endast mellan Malmö och
Hessleholm samt mellan Stockholms
C. och Tomteboda samt Järfva—
Märsta norrut och mellan Huddinge—
Röddinge söderut.
Men vi åka ej blott fort utan äfven
bekvämt numera, åtminstone på de
större genomgående eller mera
trafikerade linjerna på såväl statens som de
enskilda järnvägarna. Den ojämna
gången hos vagnarna, som förr gjorde
en längre järnvägsresa till ett af de
mest skakande minnena i ens lif, har
nu efter boggievagnarnas införande så
godt som försvunnit. Så länge axlarna
på vagnarna voro fast lagrade vid
vagnskorgens botten, var man
förhindrad att vid bestämmandet af
vagnslängd öfverskrida 8 meter; skedde
detta, inträffade vid passerandet af
kurvor en för trafiksäkerheten riskabel,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
