Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONUNGARNE FRÅN ÖSTERLANDET.
ar CARL R. aF UGGLAS.
F det fjärran Österlandet lågo
de tre konungarnes, Caspars,
Melchiors och Balthazars,
konungadömen. Längs loppet af den
stora floden lågo de, hvilken kommer
från snöbergen i norr och rinner mot
söderhafvets vikar. Blott en dagsresa
med kameler skilde dem . från
hvarandra, och ofta möttes de samman inom
någon af deras städers ringmurar och
dröjde där länge med hvarandra i
förtroligt tal.
Caspar var den äldste af de tre.
Så länge man kunde minnas tillbaka
hade hans hår varit rimfrosthvitt och
hans gång trött och mödosam.
Melchior var en man i årens blomma.
Hans växt var hög och lik ett
palmträds. Hans lemmar voro ett
konungsligt djurs lika i styrka och skägget på
hans kinder var lockigt och tvättadt i
rosenolja som kejsarfurstarnes i
dubbelflodernas land. Men Balthazar var
ännu en yngling, hvilkens anlete var
kärt för kvinnorna. Det var mörkt,
brynt af solen, som lyste starkare i
hans land än i de andras, ty det låg mot
söder längst.
De tre konungarne voro berömda
bland folken för sin vishet. Men deras
vishet beredde dem ingen lycka. Ty de
voro af dem, för hvilka visheten är
en bitter dryck, och som kunde lyssna
på sorlet vid skämtande människors
bord fattiga som tiggare i sin andes
hunger.
Ofta sutto de samman i ett af de
höga torn, som de byggt i sina palats”
trädgårdar. Medan natten hvälfde
firmamentet likt ett sakta svängande
bäcken af blått stål, lutade de sig öfver
bröstvärnets kopparkulor högst mellan
tornets tinnar. Nedanför dem låg
staden i sömn. De hvita husen, bäddade
i parker af rosor och sykomorer,
försvunno i dunklet där djupt nere. Blott
de eviga eldarne på templens öfversta
utsprång brunno klart och sällsamt
stilla, färgande altartrappornas
vaktande stentjurar med ett rödt och
flammande skimmer. Men öfver dem lyste
stjärnornas tusen ljus och gingo de sina
banor, tindrande och stora.
Med fjärrglasens tuber lyftade mot
de tolf kretsarnas tecken följde de tre
vise konungarne dera3s lopp. De lyfte
sina passare mot planeterna, ställde
sina cirklar efter månarnes ringar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
