Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA BLAD UR FÄKTKONSTENS HISTORIA
obegripliga, men försedda med
belysande illustrationer (bild 4).
Någon metod, eller några
genomgående principer letar man likväl
förgäfves efter i dessa luntor, utan finner
i stället en ändlös förteckning öfver
»guardia» af olika slag.
Bild 4.
Med »guardia» menas här
ingalunda detsamma, som då vi tala om
gardställning, utan fastmer första
tempot vid, eller förberedelsen till en, eller
möjligen två, olika slags attacker. Om
stötar talas här ytterst litet och endast
mot ansiktet ansågos de brukbara.
Skölden begagnades såsom
skyddsmedel och hölls i vänstra handen,
antingen med rak arm, eller
nära ansiktet eller bröstet,
med armbågen i rät vinkel.
Isynnerhet Marozzos
verk är för öfrigt rätt
vidlyftigt och innehåller bland
annat en hel del filosofiska
tillämpningar på
fäktkonsten, hvilken denna tid
(1536) förekom i nästan
alla fäktböcker.
Emellertid ansåg man
icke, att det bästa som
fäktmästaren kunde var
nedskrifvet i hans böcker, — =
279
nej, det måste man lära hos honom
själfj i allra största hemlighet, sedan
man först afgifvit ett högtidligt löfte,
att ej yppa något, om den »botta
secreta», eller hemliga stöt, man lärt.
Till ledning för eleven funnos på
golfvet uppritade streck, på hvilka man
marscherade tappert med värjan i hand,
under ständigt växlande ombyten af
guardia, och först sedan man visat sig
mogen häruti öfvergick man till öfning
mot mästaren själf, eller någon skicklig
fäktare »med behagligt lynne», ty man
fäste redan under denna tid mycket
afseende vid att öfningarna på fäktsalen
ej skulle öfvergå till gräl och strid, utan
fortgå lugnt och under allmän trefnad.
Nästa epokgörande verk var
utgifvet af milanesaren Ayrippa, 1553. (Ett
utmärkt väl bibehållet exemplar häraf
finnes på Kungl. Biblioteket i
Stockholm.)
Agrippa tyckes hafva varit en syn:
nerligen mångsidig man: arkitekt,
filosof, men, framför allt matematiker,
hvilket man kan spåra öfverallt i hans
arbeten, som innehålla åtskilliga
verkligt värdefulla förbättringar och
förenklingar af fäktkonsten, ehuru man äfven
här mötes af en massa onjutbara
filosofiska spekulationer.
Bild 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
