Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280
Om man emellertid drager kontentan
af Agrippas verk, finner man att han
reducerat de förut otaliga guardernas
antal till fyra. Vidare att han lät
stöten komma till heders, i stället för
hugget. Stöten utfördes därigenom att
armen sträcktes och vänstra foten
flyttades tillbaka (bild 5).
Vi äro sålunda ännu icke inne på
något egentligt utfall, hvilket var senare
tider förunnadt att uppfinna.
Några parader med värjan har han
heller ej lyckats finna på, utan
föreskrifver i stället sidoförflyttningar eller
sträckstötar.
LE LI ÉVYENENT:]
LE -PP ENO ma ST
4
För den som steg för steg vill följa
fäktkonstens utveckling är naturligtvis
ett ingående studium af de olika
mästarnas arbeten det enda medlet, men
då afsikten med denna lilla uppsats
endast är, att angifva hufvuddragen af
utvecklingen, måste jag begränsa mig
till att endast omnämna de mästare,
hvilka hade ett mera afgjordt inflytande
eller hvilkas arbeten i något afseende
voro typiska för sin tid.
Så framträder t. ex. bland de
italienska mästarna Grassi såsom en varm
beundrare af dolken, med hvilken han
anser att man kan reda sig mot nästan
alla vapen. För öfrigt rekommenderar
han mycket bruket af en kappa, hvilken
af den försvarande borde hållas lindad
om vänstra armen med en del
hän
oigitzea by (GOOGIe
STEN DRAKENBERG
gande nedåt och varnar blott för »att
störta sig i fördärfvet genom att flytta
fram samma sidas fot, då ju ej kappan
kan skydda när en solid part af kroppen
befinner sig bakom.»
Äfven skölden anser han förträfflig
och yrkar blott på, att den skall hållas
långt framskjuten.
Vare sig man nu begagnade sig af
sköld, kappa eller vänsterhands dolk,
så utfördes striden emellertid i det
närmaste efter samma grunder, som våra
dagars boxningskamp, d. v. s. man
använde den ena handen för att afvärja
motståndarens angrepp, under det att
man anföll med den andra.
Grassi vann europeisk ryktbarhet,
hans system var det allmänt brukliga
i Europa under den senare delen af
det 16:de århundradet, och hans verk
öfvarsattes på engelska samt afskrefs
af tyska och franske författare, t. ex.
af S:t Didier, som gjorde ett uppkok
af Marozzos och Grassis system,
möjligen en smula förbättradt med Agrippas
sundare idéer. S:t Didier var en
provengalsk ädling, som i likhet med
många andra af sina landsmän dragit
nytta af de lokala förhållandena och rest
öfver till Italien, samt därifrån hemfört
den italienska fäktmetoden.
Hans bok är egentligen märkvärdig
endast i det afseende, att han är den
förste som för att belysa alla sina
konstiga anfalls- och paradrörelser låter
en lärorik dialog utspinna sig mellan
två personer, lärare och elev.
De rikligt förekommande
illustrationerna med små geometriska figurer, som
föreställas vara uppritade på marken,
belysa äfven tydligt de invecklade
marscher, hvilka ansågos som ett
oeftergifligt villkor, för att kunna utföra en
god stöt (bild 6).
I Italien hade emellertid en signor
Viggiani gjort sig mycket bemärkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
