Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BLAND SVENSK-AMERIKANER
kolupplagen, järnvägarna till
Providence och de större fabrikerna äro
med i ringen, bl. a. Brown and
Sharpe 0. s. v. Staden har inte en
oberoende tidning, som kan föra de
obemedlades talan, och följden har
blifvit att Providence anses vara en
af de mest bolagsridna städerna i
A merika.
Man får en sådan underlig
känsla vid att bo och arbeta i en liten
stad som Providence, ty så stor är
den ju inte. Man kommer till
Amerika med den förutfattade meningen,
att här, i det fria landet i Väster,
skulle man känna sig som en fri och
säker medborgare i republiken.
Ytligt taget gör man nog också det.
Det finns inga mantalslängder, inga
prästbetyg och de direkta skatterna
äro för de obemedlade en okänd sak.
Men bo t. ex. i Providence för en
tid och arbeta som lönearbetare på
någon af de stora verkstäderna, Brown
and Sharpe för att nämna ett namn
ur högen. Det kommer snart öfver
den, som är böjd för att reflektera en
liten smula, en känsla af fullständig
hjälplöshet om något skulle inträffa.
Man vet sig vara alldeles rättslös
gentemot den allhärskande ringen,
som icke blott äger hela staden, utan
äfven i ordets bokstafligaste mening
dess befolkning. Felet med våra
svenska arbetare i Amerika är nog
till en stor del att de hänge sig åt
denna känsla af personlig frihet, som
består uti, att ingen frågar ett knyst
efter dem i deras medgång, men att
ännu mindre någon frågar efter dem
i deras motgång.
Våra landsmän i Amerika hade
det för visso långt ifrån behagligt i
det <gamla landet<, men de kunde
dock i någon mån bestämma öfver
sig själfva genom sammanslutning
289
sinsemellan, och de kunde här välja
och göra sig hörda inom
samhällslager, som i Amerika inte frågade
det bittersta efter om de hade arbete
eller ej,, om de hade hem eller ej,
eller om de hade mat nog för att
slippa svälta ihjäl. Den, som sig i
leken ger, får ock leken tåla.
Svenskarna i Amerika ha vunnit en
personlig frihet att göra hvad de behaga
till en viss grad, och lefnadsstandarten
har för dem stigit i många fall ej så
litet. Men i gengäld äro de så mycket
mer utsatta för arbetsmarknadens
växlingar och andra förhållanden, som
beröra deras existens, förhållanden,
som i ofantligt större grad göra sig
gällande i Amerika än i Sverige.
Från en högre ståndpunkt sedt, om
man öfverhufvudtaget får tala om
sådan då det gäller massan, som
kämpar för sitt lif, är svenskens lif i
Amerika flackare, tarfligare och mera
trivialt än hemma, ty Amerika är ännu
blott ett nybyggarland, ett jäktande,
rasande guldgräfvarland, där idealet
heter dollars, och där snart en
arbetares lif och kropp är mindre
ekonomiskt värd och brukbar än det
lilla barnets, som arbetar i den
amerikanska industriens gnisslande
maskiner.
Men vi skola nu söka oss in på
Brown and Sharpe, söka arbete. På
en glasdörr i en kontorsbyggnad står
ett anslag för arbetssökande. Vi stiga
på. Det känns nästan som om man
skulle gå till tandläkaren; inne i en
förstuga sitta ett trettiotal män afalla
möjliga utseenden och betrakta
hvarandra med hvassa och
misstänksamma blickar. För den och den i
högen känner man sig säker, den
duger nog intet till, men här och där
sitter en karl, som kanske ser ut, att
duga till något, och kommer han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
