Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM SKODON
299
Fig. 4.
skon gjorts af ett enda stycke läder, vara
så markerade som på bilden, därest skon
skall sitta bra på foten och hålla sin
fason.
Kängan af chevreau och föllack är
ultramodern och af en mycket förnäm
form. Det är icke riktigt den franska
formen i egentlig mening, denna är något
mera svängd och icke så snipig, och den
är dessutom ansedd som mycket
aristo
kratisk, emedan den är måttfull och emedan
den är ett slags blandningsprodukt af hvad
som år 1908 är modernt och fint i
skodon.
Det är nämligen ett ganska
egendomligt, och så vidt jag vet enastående,
förhållande rådande i den nuvarande
modepolitiken vis å vis skodon.
Sedan ett tiotal år tillbaka har man
försökt att göra skodonen som ett vackert
hölje på en vacker sak, foten, på hvilkens
form man icke ansett sig ha skäl eller
rättighet ått våldföra sig. Under de
närmast föregående decennierna var nämligen
skodon med på bägge sidor likformade
sulor brukliga, och den dåvarande ideella
modekängan måste nödvändigtvis fördärfva
fotens form. I motsats härtill började
man, som sagdt, för cirka 10 år sedan att
göra sulan efter fotens form, och att göra
själfva skon eller kängan tillräckligt stor
för foten. För att gifva ett nödvändigt
och behagligt stöd vid gåendet gjorde
Fig. 6.
man, och gör naturligtvis allt fortfarande,
skodonen så smala som foten tillät, under
det längden gjordes fullt tillräcklig — och
litet till! Dels emedan detta ger skon en
vacker form, men också därför att en
fullvuxen människas fot vid nedtrampandet i
marken förlänges med ända till 2 cm.
utöfver fotens längd i hvila. Det är alltså
fysiologiskt fullkomligt rätt att ha så
långa och smala skodon som de vi nu
använda, den tillräckliga längden är
nödvändig och tillåter den oviga bredden,
emedan foten har nog med att kunna vidga
ut sig på längden.
Som alla modesaker har detta
naturligtvis icke kunnat undgå att i någon mån
stiliseras. Man har funnit den långa platta
tån, väl vinklad mot den tydligt
frambäfda vristen, elegant och chic, och få äro
väl de fina europeiska skomakare som
icke under de senare åren lugnt tagit på
sitt samvete att konsekvent göra
kundernas fötter några centimeter längre än
naturen.
Utan att på något sätt vara speciellt
hågad att par préférence hylla modet för
dagen, synes det mig i alla fall som om
vi under dessa år haft att glädja oss åt
alldeles ovanligt vackra och ändamålsenliga
skodon, och faktum är att »de bredare
lagren» under denna tid fått bra mycket
passablare fotbeklädnader.
Ja, så långt är alltså allt godt och väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
