- Project Runeberg -  Bonniers Månadshäften / 1908 /
305

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BARONERNA PA SJÖBERGA

Fina gick före, och fröken Ekström
följde henne genom den långa
korridoren, som gick tvärs igenom den öfre
förstugan, och som åt bägge håll ledde
till slottets flyglar.

""Det är i västra flygeln,”” sade Fina
upplysande, medan hon gick. ”Där
ha vi alla gästrummen, ja, det vill
säga, att det är då bara tre. Och jag
har gjort i ordning det största af dem
allihop. Fröken Andersson, den förra
sällskapsdamen, hade det, som låg
bredvid, men det är mörkare. Ja,
fröken kan välja, för resten.”

Hon öppnade en dörr, och fröken
Ekström steg in. Det var ett stort rum,
alldeles som Fina sagt, men ödsligt,
trots de bägge små lamporna, som voro
tända. Det hade, alldeles som
friherrinnans sängkammare där inne, två
djupa fönsternischer, men — utan
gardiner, hvilket kom dem att se
gapande och tomma ut. Det var alldeles
mörkt utanför fönstren.

”Jag tror allt, att jag ber få se på
det andra rummet också,”” sade fröken
Ekström. ”Man känner sig nästan
mörkrädd här inne.”

Fina slog upp dörren till det inre
rummet på vid gafvel.

”Ja, var så god. Det är kanske
trefligare. Men här ser man parken
och sjön. I det andra är det bara ett
fönster, och man ser bara gården och
östra flygeln. Och jag ska säga —"”

Fina afbröt sig tvärt.

”Hvad då?” sade fröken Ekström
frågande.

”Ja, det var ingenting egentligen.
Det var bara det, att fönstret tvärs
öfver gården inte är så trefligt att titta
på kanske.”

”Hvarför det?”

”"Jo, för att det är fönstret till ett

305

rum, som vi kalla för spökrummet.
Det finns många gamla historier här
på Sjöberga.” .

”Jaså,” sade fröken Ekström. ”Det
var ju riktigt intressant.”

Hon gick fram till fönstret för att
se ut. Men det var så mörkt, att hon
ingenting kunde urskilja mera än själfva
det upplysta midtpartiet af
slottsbyggnaden längst till höger.

”TIntressant, jo, det vill jag lofva,”
sade Fina, som gick omkring och sköt
stolarna intill väggen, ordentligt och
beställsamt oaktadt sin brådska. ”Det
är så intressant, så man kan bli sjuk.
Men fröken kan, som sagdt, ta hvilket
hon vill. Jag skall skicka upp
Andersson i stallet med kofferten på
ögonblicket. Friherrinnan vill inte tala med
fröken förrän klockan tio. Det finns
en klocka på kakelugnen ifall fröken
ingen har.”

”Jo,” sade fröken Ekström, som
fortfarande stod kvar vid fönstret.

”"Jaså, jaha, för se fröken
Andersson, hon hade ingen, så friherrinnan
lät ställa hit en. Fröken Andersson,
hon lade egentligen ner sina pengar
på en sorts pomada, som ska ta bort
fräknar. Fast det vill jag allt se. Och
så skall det komma middag om en
stund.”

Fina gick ut, och den nya
sällskapsdamen började se sig omkring
ordentligt. Det lilla rummet var afgjordt
mycket trefligare. Inte var det hela
vidare luxuöst, men det såg ut som på
ett gammalt slott, det kunde inte
förnekas.

Utanför var det lika mörkt som
förut. Snön lyste svagt där nere på
gårdsplanen, och ljusen från de
upplysta fönstren kastade små sken in i
mörkret invid slottsväggen. <Ibland

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:25:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonnierma/1908/0313.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free