Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
314
ningsvärdt bister. ”Den var minsann
inte utdöd. Den lefde tvärtom med ett
sjuhimla lif. Och så har jag sett, att
jag har fått ett hål på byxorna. Och
det var, ta mig katten, det första par,
som Haqvinsson har sytt med sitt
hjärtblod. Det var verkligen en
rasande malheur. Men hvar människa
har ju sitt kors, som Fina säger. Här
har du för resten ditt.” Han stack
handen i västfickan och lade korset på
Lillys blåa täcke.
"Mitt kors?”
Q)Ja.,)
”Det har jag ju här.” Hon drog
upp den smala guldkedjan, hon hade
om halsen. Inifrån hennes högst
eleganta nattlinne kom det lilla korset
uppdykande.
o"Hvad menar du egentligen ?”
Patrik formligen stirrade på det blåa
satintäcket. Två precis lika dana kors
lågo och gnistrade i lampskenet.
Lilly satte sig upp i sängen. Hennes
runda ansikte hade blifvit färglöst af
förskräckelse. Hon såg rådvill på
Patrik.
”Tja!” sade Patrik. Han visste
inte själf, att han talade. Han hade
verkligen aldrig i sitt lif känt sig så
förbluffad.
”Patrik, det
korset”
”"Ja, det ser så ut.”
”Hvar har du fått tag i det?”
”I Finas museum.”
"’Å, snälla Patrik!”
Lilly lade sig ned på kudden. Hon
låg tyst en liten stund. Patrik tyckte
plötsligt, att det var synd om henne,
ty han begrep, att hon var
förskräcklige rädd. Men han kunde verkligen
inte hitta på någonting att säga.
Spöket gick väl an, men det här var nu
här är det andra
ULRIK UHLAND
verkligen litet häftigt. Den som bröt
tystnaden, var inte han, utan Lilly.
”Då är det någon olycka, som ska
hända. Fina säger —”
Patrik återfick med ens
talförmågan.
”Fina säger? Profeterar, säger
man om Fina. För resten tror jag
mycket väl, att det kommer att hända
en olycka, om inte precis här på
Sjöberga, så i Timbuktu.”
”Snälla Patrik, att du bara kan — ””
Lilly darrade på rösten. ”Jag tycker
det är så hemskt, så jag kan inte säga.
Det är förstås någonting, som har gått
och lagt dit korset.”
”Säkert, ” sade Patrik
uppmuntrande. ”Det är antagligen damen med
hufvan, som har lagt dit det. Hon
tyckte kanhända, att det verkade litet
medelklassigt att gå och dingla med
ett kors midt i bringan. Och så visste
hon förstås, att du tycker om snygga
saker.’” _
”Hvarför skall du alltid vara
odräglig? Jag skall säga dig, att det finns
saker och ting, som det är riktigt
farligt att skämta med —"”
"’Jo, jag vet, barn och skjutvapen,
som Fina brukar undervisa om. Men
eftersom jag är familjen Sjöfelts
framtid, enligt samma auktoritet, så skall
jag be att få stå för olyckan. Vill du
vara snäll och ge mig ditt kors också ?
Det vill säga, om du kan vara af med
det?” Han drog den lilla guldkedjan
öfver hufvudet på Lilly, medan han
talade.
”Hvad skall du med dem till?”
sade Lilly oroligt.
”Jag skall ha dem att muntra upp
mig med. Hvarje själ har ju sina
stunder, som Fina säger. För resten är
det rasande egendomligt, att alla
visdomsord här i huset ska komma från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
