Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONSTANTINOPEL
upp och blifva stora här, utan att
göra annat hela dagen än hänga öfver
broräcket och springa efter vagnarna
och ställa till oreda i de två
folkströmmar, som alltjämt mötas och
trängas. Det är vandrande kafetjis,
som koka kaffe här i fria luften på
den rökande mangalen, de burit med
sig, och i en handvändning duka upp
nere vid brons trottoarkant de små
kopparna på en bricka, som ingen af
de tusende, trampande fötterna ens
snuddar vid. Det är greker, som
steka kastanjer och vandrande
sockerbagare, som skrida långsamt genom
folkhoparna med sträckt hals, utan
att förlora balansen på den bricka, de
bära på hufvudet, och hvarpå vacklar
det höga karamelltorn af hvit- och
rödrandigt socker, hvilket glänsande
långsamt smälter i solen.
Man kan möta perser här, hvilka
öfver sina axlar och armar bära hopar
af mattor och schalar, så att de själfva
försvinna för all färgernas brokighet,
som tyckes ha blifvit lefvande och
kommer vandrande mot en i allt
solljuset. Och negrinnor ser man, som
bjuda ut söta kakor i sina svarta
händer. Och nationalklädda greker
med den korta, veckade, hvita kjolen
och mössan med tofsen, som faller
ned på axeln — och judar med långt
hår och pälsfodrade kaftaner midt i
sommaren — och «gammalturken« i
vida byxor och turban, och
<reformturken< i europeisk redingote och
bjärtröd fez — och armenier med europeiska
hattar, och araber i hvita mantlar, som
släpa — och högväxta kurder i
broderade jackor — och albaneser med
hvita mössor, och bleka dervischer i
. kamelhårskappor och toppmössor, och
tartarer breda i ansiktet och snedögda
och klädda i nattrockar.
— Alla möter du här i brokigt
327
virrvarr och alla bär <Keuprus öfver.
Och ingen förvånar sig öfver den
andra.
Ingenstädes är det en sådan
solljus glans, som öfver Keupru och
ingenstädes en sådan frisk, saltig bris.
Gyllene Hornet kröker sig därunder,
smalnar i bukt och öppnar sig likt
famnen af ett ymnighetshorn.
Marmorasjön blånar längre bort åt Skutari
till;j som liknar en drömstad i
silfverhvitt soltöcken, och Bosphoren är
ständigt idel glittrande azur med en
aning om Svarta hafvets makt i
fjärran.
Alltsammans kan man få se här
från Keupru, utan att taga ett steg,
blott vända sig långsamt rundt.
Att gå här af och an, att känna
tiljornas sakta vaggning under foten
och betrakta alla de tusende olika
människor, man möter, och njuta
ljuset och färgerna och luftens
friskhet, det är tillåtet för alla utom för
oss, turkiska kvinnor. — Det är ej
passande. — Och polisen har rätt att
visa bort den turkinna, som flanerar
upp- och nedför bron. Hon får endast
gå sin väg fram med nedfälldt, svart
fior, som hindrar henne att se klart
och den kylande vinden att tränga in.
Och stannar hon för att beundra, är
polisen strax åter där för att bedja
henne gå vidare.
Men världens alla andra kvinnor
träffas här, från den franska nunnan,
hvars hvita dok med de stärkta,
uppåtböjda öglorna liknar en flygande
svan, till den rökande zigenerskan,
som bär sitt barn i en säck på ryggen.
Det finnes väl inga, som sett så
många, olika människor passera, som
Keuprus brovaktare. De, hvilka i
sina hvita rockar stå och taga emot
alla de små tunna kopparpara, som
hvar och en, som beträder bron,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
