Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BLANKETTKOLLEGIUM
kettrådet Diarius satte tummarna i
västhålen och stirrade högtidligt på ett
blankettråd i stångpiska, som hängde
öfver skrifbordet — att min
uppfattning icke blott delades utan fick
skärpande tillägg af blankettrådet
Bläckstadius, som fick ett svårt nervöst
anfall af den häftiga sinnesrörelsen vid
genomläsningen af ert opus. Mera
privat har han anförtrott mig, att han
kände mera sorg än vrede — ett ädelt
uttalande af en man, som i den
byråkratiska ordningen ser både ett skydd
och en välsignelse. Blankettråden von
Strutz och Petander behagade
visserligen icke yttra sig i denna fråga, men
deras allvarliga miner syntes mig
tillräckligt vältaliga. Hvad herr
generaldirektören beträffar, anmodade han
mig att tillhålla er, att se bättre upp
för framtiden, ur hvilket i formen
milda uttalande jag med fog anser mig
kunna draga den slutsatsen, att
notarien näppeligen i år torde kunna
påräkna samma bevis på kollegii
förtroende som i fjor.
Amanuensen Klingbom kände sig så
geléartad i kroppen och så skvalpig i
hjärnan, att han först icke fattade,;
hvad Diarius menade med sin
slutkläm. Men så gick det upp för honom,
att han under sommarens skönaste tid
släpat på ett månadsförordnande,
hvilket inbragt honom 67 kr 33 öre. Och
då löste sig ofrivilligt en lättnadens
suck ur hans bröst.
Blankettrådet var nöjd med sig själf.
Han hade angjort bryggan utan att
skrapa mot en enda gång. Då han
affärdade amanuensen Klingbom
dallrade också hans ton af denna
diaboliska vänlighet, som var utmärkande
för storinkvisitorns munkbödlar, när
343
de frågade sitt torterade offer, om den
lilla behandlingen hade gjort mycket
ondt.
Med brottslingens skygga blick
passerade stackars Klingbom
vaktmästarrumnmet.
Han tyckte, att det lifliga samtalet
afstannade, och att i allas ögon lyste
ett återsken af ljungeldarna därinne i
byråchefsrummet.
Kansliet badade i ett haf af vårsol.
Millioner dammkorn af äldre och
yngre årgångar dansade en munter
ringdans kring aflönade amanuensen
Appelqvist, som stod och stödde magen
mot ett fönster. Han hade en
violbukett i knapphålet. Hans tunna hår
var nychamponeradt, och i en sakta
hvissling uttryckte han sin oförklarliga
belåtenhet med tillvaron.
Men med näsan öfver ett
leveransmål satt den närsynte baronen, som för
en halftimme sedan angjort
Blankettkollegium.
Han vred sig oroligt på stolen och
visade genom ett vanmäktigt
grymtande sitt misshag med den
malplacerade lifsglädjen borta vid fönstret.
När Klingboms dystra panna
befann sig midt i rummet, vände sig
Appelqvist muntert om :
"Hvad sägs om litet rökt lax med
färsk spenat och en iskall Rauenthaler,
gamle gosse? Det är här-r-rligt på
"Backen i dag!”
”Om du kan säga mig, hvarför det
är ett lika stort brott att ära och behaga
kammarrätten som att vara vänlig mot
konungens befallningshafvande, skall
jag försöka släpa mig dit,” svarade
Klingbom med graflik stämma och drog
långsamt ur korgen jättepacken om de
tvistiga sju Örena.
—0
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
