Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TÖRST.
ar ERIC HULTMAN.
?/å et ni hvad törst är? Verklig
törst, sådan som alstras
under tropikernas brännande
sol, då termometern visar 509 Celsius
i skuggan? Då vet ni också att en dag
utan vatten och under hårda strapatser,
tillbragt i en trakt där ingen skugga
finnes, hart när drifver eder till
vansinne innan aftonen.
En sådan törst släckes ej med en
lång-grogg eller en half pilsner, utan
med flera liter vatten.
Ni dricker tills vattnet rinner ur
alla porerna och ni stannar för att
hämta andan, hvarpå ni dricker igen
och igen — och igen.
Har man till på köpet gått vilse —
vilse var det, ja! ”Bushed” kallas det
i Australien.
Esomoftast halka stadsboarnas
blickar öfver någon kort notis i tidningarna
om ”lost in the bush”, ”omkomna af
törst”” etc.
De säga: stackars fan och läsa
vidare om fläskprisen och
fondbörsnoteringarna, utan att bekymra sig om den
obekante John Brown eller Fred Jones,
hvilka här för möjligen befintliga
efterlefvande vänners edifikation stå
aviserade såsom omkomna.
Men hvad ett sådant slut verkligen
innebär och med hvilka fasor det är
förenadt förstår dock endast den
genuine bushmannen, hvilken själf mer
än en gång varit nära däran att på ett
dylikt drastiskt sätt sluta sina dagar
genom hunger eller törst.
Af de sålunda omkomna är det blott
ett fåtal som upptäckes och
igenkännes, ty bushmannen är en nomad och
hans vägar äro icke alltid Herrans
vägar, utan han går hvart det faller
honom in, och ingen saknar honom
om han uteblifver på sina resor och
vandringar.
Naturligtvis söker man om möjligt
undsätta den man vet är vilsegången.
En gammal guldgräfvare vid namn
”Charlie Seagreen”’, som fyrtio år
tidigare hade utvandrat från Karlskrona,
där han sannolikt vantrifts under nam-
net Kalle Sjögren, gick en dag ut från
Mosquito Creek för att leta rätt på sina
hästar.
Tre dagar förgingo utan att han
syntes till, men hästar äro ej alltid
lätta att finna, som bushmän nog veta,
och ingen oroade sig öfver hans
frånvaro.
På fjärde dagen höllo vi råd, och
som den torra årstiden redan då var
långt framskriden och åar och laguner
på grund af den intensiva hettan voro
nästan öfverallt uttorkade, medtogo vi
ett par vattensäckar och ”lord Byron ’,
en infödd spårare och redo åstad för
att återfinna mr Seagreen.
Först på eftermiddagen lyckades
lord Byron upptäcka : den saknades
spår i en torr creek, där han tydligen
utan framgång hade sökt efter vatten.
Fem mil längre ned vid samma
creek vände spåraren i rät vinkel upp
mot bergen.
Huru vilden på den hårda och
steniga marken kunde urskilja några
tecken, hvilka tydde på att en man gått
fram där, öfvergår mitt förstånd. Vi
andra kunde ej se något.
Några afbrutna, torra grässtrån här
och där, eller någon mindre sten, som
rubbats från sitt ursprungliga läge var
allt hvad han hade att följa; men med
framåtböjd kropp och ögonen skarpt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
