Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
382
Paquins tre veck i sömmen fram, som
slogo världen med häpnad, äro lyckligtvis
redan utdömda och komma icke att få
tillfälle anställa någon större skada.
Eller också placerar man de bägge
vådernas raktrådiga midt där vi hittills
haft sömmarna, det vill säga midt fram
och midt bak. Det är väl ändå en nyhet,
skulle jag tro! Det låter ju en smula
vildt, men i verkligheten är det alls ej
så tokigt. Nikan komponera hela mönstret
själf, så enkelt är det. Fäst med en
knappnål midt i midjan ert breda material,
midt i stycket. Smyg sedan tyget så
slätt som möjligt om figuren och fäst
rundt midjan med nålar. Lägg tyget så
att vidden nedtill blir ganska moderat.
När detta är gjordt, markerar ni med krita
af våden, så att sömmen kommer något
bakåt på höften, ungefär 6—8 centimeter
bakom höftens kontur, när man ser figuren
rakt framifrån. Sömmen skall gå rakt
nedåt, och vara nätt och jämnt så sneddad
att dess linje faller bakåt, när man går.
Skulle ni behöfva sätta i en kil nedtill,
får ni blanda bort den med en bård eller
något annat garnityr. Bakvåden sätter ni
på samma sätt på figuren, men sneddar
den betydligt starkare. .
En kjol som denna måste för att falla
vackert vara betydligt lång, så att den
släpar något, och dess skoning skall vara
af mjukt material, om det är möjligt, af
kläde som ger vackrast fall. Den får icke
vara under tjugu centimeter bred.
Fig. 5 är exempel på en trevådskjol.
Den är också ett exempel på motsatsen hvad
vi hittills ha menat med en trevådskjol.
Midt bak syns den relativt smala
bakvåden, som är sydd så att dess bård faller
öfver de bägge andra våderna, hvars
föreningssöm icke faller midt fram, utan
något i vänstra sidan för att bilda liksom
en tillstymmelse till en lös peplum.
I fyravådiga kjolar har man en våd
midt fram och en midt bak, bägge
rak
VÄR OCH SOMMARMODER
trådiga i midten och icke mycket
sneddade i sidorna, samt två sidovåder,
moderat sneddade framåt och starkt
sneddade bakåt.
Detta gäller alltsammans om långa
kjolar. De korta äro som på fig. 1, helt
enkelt plisserade rundt och med
bakåtgående veck. Till dessa anses en
underkjol vara lämplig och önskvärd!
I öfrigt har tuniken blifvit modern
igen. Det är icke länrgre den släta tuniken
från sekelskiftet, utan uppdraperade och
fantastiska »öfverkjolar» med mer eller
mindre tydliga antika reminiscenser.
— Ofta är det helt enkelt som en kort
till strax nedom knäet nående kjol ofvan
den långa, med stora sprund i sidorna.
Den af sprunden afskilda bakre delen är
vanligen ett par decimeter längre än den
främre. Det är fult och missklädsamt.
Som bevis på hur snäfva och om
figuren snärjande kjolarna äro omtala vi
den allra senaste sensationen »la jupe
pantalon», det är ordagrant uttydt
»byxkjolen». Ja, pardon, men när Paris
förnämligaste damer anse det med sin
värdighet förenligt att bära den, så kunna vi
också nämna den vid namn! Den är
tvåvådig, släpande och icke mycket vid, men
sömmen midt fram är gjord i en ganska
stark sväng och denna är infäst i någon
sorts ovanligt bred skoning, eller med
respekt till sägandes byxbolk, genom
hvilken man vid påtagandet trär fötterna.
Hela gestalten framstår alltså klar och
tydlig trots att bärarinnan faktiskt är klädd
i kjol. Vår förnämste skräddare har
hemfört en sådan baldräkt från Paris, och vi
ba haft tillfälle att personligen öfvertyga
o88 om sanningen af de franska
tidningarnas påståenden om plagget!
Kapporna äro alla ungefär som fig. 11
Det är egentligen dem min varning i
början gällde! Halftinsvängda strax nedom
skuldrorna, sedan vida, och bakät starkt
rundade, äro de möjligen pikanta, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
