Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARONERNA PÅ SJÖBERGA
BERÄTTELSE ar ULRIK UHLAND
(Forts. fr. föreg. n:r.)
Pilqvisten heter hvarken Pilqvist — det är endast unge baron Sjöfelts namn på alla oadliga —
eUer fröken Ekström utan Gertrud Sjöfelt, men hon har funnit med sina intressen förenligt att under
namn af fröken Ekström anta platsen som sällskapsdam åt gamla frikerrinnan Sjöfelt på Sjöberga.
Sjöberga är ett urgammalt herresäte, nu i baron Nils Sjöfelts ägo och han bebor det tillsammans med
sn mor och sina båda barn Patrik och Lilly samt ett gammalt familjespöke. Fröken Lilly tror sig till
sin oerhörda förskräckelse ha sett detta spöke, då hon på grund af ett vad vågar sig upp i den mörka
östra korridoren, där spökrummet ligger. Hvad hon sett är emellertid intet annat än den nya
sällskapsdamen i färd med att söka komma wn i spökrummet. Detta får emellertid ingen annan än läsaren veta,
ty fröken Ekström har för att icke upptäckas räddat sig in i närmaste rum,en skräpkammare. Spökets
uppträdande förefaller således icke endast fröken Lilly förskräckligt utan hela familjen Sjöfelt med tjänare
och umgängesvänner finna saken ruskig eller oförklarlig, och än mer mystisk blir den, då baron Patrik,
vid en
grundlig undersökning, i skräpkammaren finner ett litet kristallkors af precis samma utseende
som det lilla smycke, fröken Lilly jämt bär i en kedja kring halsen. ”
SJÄTTE KAPITLET.
”Jag skall säga Jakobsson, att jag
tror inte ett ord,” sade Fina, medan
hon tog den skinande kaffepannan
från spisen för att hälla i kaffe åt
betjänten. Jakobsson satt vid det långa
ekbordet i köket. Han sög på sin
korta pipa som vanligt och såg lika full
i katten ut, som han brukade, tänkte
Fina. Den karlen kunde man då aldrig
få ett ord ur, om han inte ville.
”Tror inte ett ord? Har jag sagt
något ?”
”Nej, det är just det. Han är lika
inbunden som en postilla, som
Andersson i stallet säger. Men kan Jakobsson
inbilla mig, att baron Patrik stiger upp
klockan sex för ingenting, eller"att han
själf går upp i våningen så dags för
ingenting, då är han duktig.”
Finas röst var ytterst försmädlig,
som vanligt, då hon var förargad.
”Herre du milde,” sade Jakobsson
lugnt. ”Får nu inte baron Patrik gå
upp, när han vill, utan att fråga Fina
först ?”
”Jag orkar inte höra honom.”
Fina riktade sin uppmärksamhet på
en kaffebricka, som stod i ordning på
skänken. Hon hällde kaffe i kannan
och gick sin väg med brickan. I
dörren vände hon sig om.
”Jakobsson får påtår, när jag
kommer. Jag går upp till nya fröken.”
Den östra flygeln och den västra
voro ganska olika till sin inre
konstruktion. Köksafdelningen var
förlagd till den västra. Mellan köket och
matsalen låg numera endast ett långt
serveringsrum, som fordom hade varit
något slags förstuga i flygeln, hvilket
man kunde se af stengolfvet, som
syn
+ [ föreg. häfte, sid. 315, 1:a spalten, sista raden, bortföll tyvärr i tryckningen några ord, som
gjorde meningen svårbegriplig. Dessa voro: och när han gick ner, såg han Pilqvisten passera förstugan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
