Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
392
en hårsmån skärare. Var inte det där
en näsvishet, hvad var det då?
”Men allra helst —” Pilqvisten
smålog plötsligt.
”Så?” Friherrinnan smålog också,
ofrivilligt.
”"Så skulle jag vilja heta min lilla
vän.”
Friherrinnans <panoptikonansikte
strålade till. Därefter mätte hon sin
nya sällskapsdam tankfullt med
blicken. Det var verkligen en ovanligt
mjuk och graciös person. Men så
synd, verkligen, att så behagliga
egenskaper skulle ha förenats med det
obskyra namnet Ekström. Ekström var
tråkigt, det hade hon verkligen rätt i.
”Nå, då säger jag Gertrud för
framtiden. Fast jag vill inte påstå, att
jag tycker, det namnet är så vackert
heller. Heter Gertrud ingenting
mera ?”
”Jo, Filippa.”
Friherrinnan spratt till.
”Filippa, jaså.”
Det uppstod en liten paus.
Friherrinnan hade höjt en smula på sina
svängda, så märkvärdigt markerade
ögonbryn.
”TJaså, Filippa,” upprepade hon.
Det blef återigen tyst ett par sekunder.
”Å nej, jag säger väl Gertrud
ändå, ” sade hon plötsligt.
”Mig gör det alldeles detsamma.
Jag är van att kallas vid båda namnen.
Min mor brukade kalla mig för
Gertrud, men min far sade alltid Filippa.’”
”Jaså,” sade friherrinnan om igen,
men som om hon tänkt på något helt
annat. ”’Gertruds far, han var ju
bokhållare? ”
Pilqvistens ansikte blef svagt rödt.
”Ja.”
”TJaha, det merkantila kan ju
ock
ULRIK UHLAND
så —’"” Friherrinnan fortsatte inte den
afbrutna meningen. Hon sade i stället
i en helt annan ton:
”Skulle Gertrud vilja vara snäll
och gå ner till Fina och be henne ta
upp litet smör och bröd, när jag får
min chokolad? Jag kunde ju be
Gertrud ringa på Anna, men hon brukar
ha så mycket att göra i våningen så
här dags.”
”Ja, gärna,” sade Gertrud och
gick. När hon kom utanför dörren,
mötte hon baron Patrik, som kom ut
från sitt rum. Han hälsade en smula
vårdslöst. Pilqvisten böjde också helt
svagt på hufvudet.
Det var mig en spansk dam, tänkte
Patrik. Han mindes, hvilket ljuft
leende den älskliga Julie brukade bestå,
när man hade den olyckan att möta
henne. Gertrud hörde, medan hon
själf passerade västra korridoren, att
han gick in till sin farmor.
Dörren mellan det stora
serveringsrummet och köket stod halföppen, och
Gertrud urskilde redan på afstånd
Finas dämpade, men pipiga stämma,
som just yttrade de tänkvärda orden:
””Se ödet, det ä ändå ödet.”
Jakobsson måtte inte ha kunnat
framhärda i sin mystik, ty han svarade
i en ton, som lät ganska familjär :
”Jojo män. Och tobak, det ä” inte
pannkaka. Men se, hur fröken Lillys
kors kom in i skräprummet, det tycker
jag är ett ordentligt underverk.”
Gertrud stod plötsligt alldeles stilla.
Hennes ögon tycktes ha blifvit ändå
större än vanligt.
”Men baron Patrik, han bara
stoppade det i fickan. Inte vet jag, hvad
han tänkte. Men den, som tror på
skrock, den är väl litet rundhufvad
ändå.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
