Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
394
kallblodig.” — Friherrinnan lät ganska
envis. ”Hon hade minsann inte gått
dit, om hon hade varit rädd.”
"’Jo, bevars, hon var så rädd, så
hon hade visst inte gått dit, om inte
den fäderneärfda stoltheten hade fått
sig en buggla annars. För resten var
det ju dumt af mig, att jag retade
henne. Och så hade hon fått två glas
champanj. Och champanj har ju
alltid gjort familjen konfys —
Gertrud observerade att den skära
bandruskan rörde sig på ett säreget
sätt.
”Man ser väl inte uppenbarelser
för två små glas champanj,” sade
friherrinnan litet cirkladt.
”Nej, men man. tror, att man ser.
För resten säger Broström, att det
kvittar, om man ser, eller om man
tror. I alla fall var Lilly konfys, det
kan farmor ge sig på. Hon var så
pass konfys, att hon inte såg, att hon
hade tappat sitt vackra kors, förrän
jag kom in och gaf henne smycket.”
”Hvar hade hon tappat det?”
”I östra gången. Ända borta vid
fönstret. Och det är för resten ett
bevis till, att hon inte var vidare
tillförlitlig. Hon hade inte en aning om,
att hon hade varit så långt som till
fönstret.’”
Patrik talade lätt och obesväradet,
och medan han relaterade sina fakta,
gungade han sakta af och an. Gertrud
stod orörlig och betraktade honom.
Hvarför ljög han? Jakobsson hade ju
sagt, att han hittat korset i
skräprummet.
""Jaså. Ja, stackars Lilly, hon var
naturligtvis förfärligt uppskakad. Men
hur kom du att hitta korset?”
”"Jag gick dit i går kväll och tittade
ett slag för att få Lilly lugn. Och det
var ju väl, att jag gick, för annars hade
ULRIK UHLAND
jag inte hittat korset. Och hade jag
inte hittat korset så hade — ja, det
vet man inte så noga. Det är alldeles
som katten på råttan, och råttan på
repet.’”
Patrik reste sig upp.
”Nej, nu går jag ut och åker skidor
ett slag. Har pappa varit här?”
”Nej, inte än,” svarade
friherrinnan.
"Egentligen skulle jag ha velat tala
litee med honom. Men det kan just
göra detsamma.” Han lutade sig ned
öfver friherrinnans skära rosett. ”Sitt
nu inte och grubbla öfver Lillys
hinsides bekanta. För resten hade det väl
gått an, om det hade varit ett
karlspöke. Men en diakonissjäl klockan
sju på eftermiddagen. Det är nästan,
som om det hade haft afsikter på
Broström.”
Friherrinnan = klappade <Patriks
hand, som låg på stolskarmen.
”Tycker inte Gertrud, att min
sonson är svår?” =
”Jag vet inte. Men jag får erkänna,
att jag tror heller inte på spöken. Är
det någonting, som spökar, så är det
säkert någonting lefvande.”
Patrik såg på Pilqvisten, där hon
stod borta vid fönstret. Hon hade ett
så konstifikt tonfall. Det var en
högtidlig människa, tänkte han. Fast det
var då mera förmånligt, om hon hörde
till det djupsinniga slaget, än om hon
var lik Julie.
När han kom ned i hallen, gick
han in i sin fars rum, men baronen var
inte inne. Jakobsson, som han mötte
på gårdsplanen, hade heller inte sett
till honom, och Patrik tog på sig
skidorna och gaf sig af. Det var utmärkt
skidföre, och han kom plötsligt att
tänka på, att lika väl som han åkte utan
mål, kunde han åka till posten och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
