Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
410
SIGFRID SIWERTZ
Vendöme-platsen.
VÅLNADERNA.
Alla de hvilkas hjärtan äro öppna
för det förgångnas tysta och
blygsamma kult, måste lära sig att älska Paris.
Först ser kanske den, som följer de
stora stråkvägarna mycket, som
kommer honom att tro motsatsen. Det
finnes i Paris blott alltför många
gestikulerande och bråkiga monument, som med
sin direkta erinring och namnslösande
pietet alls icke framkalla någon
historisk stämning. Den franska politiska
och filosofiska antitesen har här
grasserat som värst. Framför kyrkan
Sorbonne t. ex. har man roat sig att resa
Auguste Comtes byst, och strax under
det hvita Sacré-Ceur högst uppe i la
butte Montmartre, klerikalismens sista
stora monument, står i brons en
chevalier de la Barre som en gång under
I’ancien régime blef afrättad, därför
att han ej hälsat på en kyrklig
procession. Om de abstrakta romanska
bokstäfver, som republiken kletat öfver de
gamla gotiska relikernas sten, har jag
redan förut talat.
Äfven i monumentens egen
historia ha politikens starka motsatser gjort
sig gällande. Vendömekolonnen t. ex.,
rest under Napoleon I af godset i tolf
tusen ryska och österrikiska kanoner,
kröntes först af denne i
imperatorsdräkt. Restaurationen ersatte honom
med en jättelik Bourbonernas lilja. Så
var det åter Napoleon som kom till
heders under Louis Philippe, men nu i
blygsammare utrustning med syrtut och
trekantig hatt. Missnöjd därmed satte
Napoleon III åter dit en bild, som
liknade den ursprungliga, men så
störtade kommunarderna omkull
alltsam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
