Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PARIS
411
rad i_l_;olulu–r
E 5*34*2*5&
./ IL._.
Palais-Royals park.
mans, och det dröjde flera år, innan
den sista republiken, som ju är
fördragsammare, återuppreste både
pelaren och Napoleon.
Hela Frankrikes historia under de
sista hundra åren har gått ut öfver det
stackars monumentet !
Det slår en för öfrigt hvad en enda
byggnad i Paris kan rymma många
minnen. Och allt ligger här så öppet
och tillgängligt, formar sig så osökt till
historiskt åskådningsmaterial.
PalaisRoyal t. ex., Richelieus gamla palats
midt framför Louvrens nordfasad,
hvad har ej dess salar, arkader och
trädgårdar varit vittne till. Här firade
prinsen-regenten sina orgier. Här höll
Camille Desmoulins under almarna sitt
brandtal dagen före Bastiljens
stormande. Här köpte Charlotte Corday
i en af arkadernas butiker den knif,
hvarmed hon mördade Marat. Här
upphöjde tribunalet Napoleon till
kejsare.
Efter detta är det slut med de stora
historiska minnena, och Palais-Royal
blir under första kejsardömet ett
nöjeskvarter med nymter och spelhus, där
man ruinerar sig på lansquenet och
baccara. Under restaurationen var det
ett tillhåll för Napoleons gamla
soldater, les ”demi soldes”’, hvilkas
hämmade verksamhetslust och krigiska
ande här tog sig uttryck i blodiga
dueller. I våra dagar har palatset för
länge sedan upphört att vara något
centrum. Arkaderna inkräktas af
butiker med frivol litteratur och i en
restaurang därinne sitter, som det
glada förgångnas änka, en hvithårig
gumma klädd i violett och dricker till
hvarje dejeuner sin halfva champagne.
Det är en gammal kokott från andra
kejsardömet.
Men det var icke om allt detta jag
skulle tala — det var om de anonyma
monumenten, de ofta försummade och
förbisedda, som ändock bevarat något
af det förgångnas själ. Jag tänker på
allt, som står dammigt och föraktadt i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
