Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
414
namnlösa lumpor och små kroghål,
där ett guldstycke kunde bli farligt för
innehafvaren. Luften är sällsamt tung
och tryckande mellan de smala, nakna
hotellen, hvilka tyckas lika gamla :som
smutsen och lasten.
Tar du dig genom den labyrint af
gränder, som ligger bakom St. Merri,
kommer du fram till rue des Francs
Bourgeois och där väntar dig efter en
stunds promenad österut en
öfverraskning. Plötsligt öppnar sig en stor
och nästan öde öppen plats med rader :
af lågklippta träd kringgärdade af ett
järnstaket. I midten står en
ryttar. staty af Ludvig XIII. Det slår dig, att
de kringliggande husens
sammanhängande räcka är helt igenom af samma
stil, och vore platsen ej så stor, kunde
du tro dig vara på borggården till ett
lågt men vidsträckt
sextonhundratalspalats. Låter du blicken glida längs de
blekt tegelröda huslängorna, ser du att
nästan alla de hvita fönsterluckorna
äro fastskrufvade, och mellan de låga
arkadernas pelare skymtar ingen handel
och vandel. Inne i de öfvergifna
salarna knäppa inga ur sönder
minuterna, där mätes tiden blott af en enslig
insmugen solstrimmas sakta vandring
öfver ett dammigt parkettgolf. Ute är
något af middagsfriden på torget i en
italiensk landsortsstad, som rufvar
öfver sin längesedan gångna, stormiga
storhet ...
Och hundra steg från allt detta
ligga boulevard Beaumarchais och den
väldiga dånande Bastiljplatsen ...
Torget heter Place des Vosges, och
jag är säker på att mången parisare
från 4:de arrondissementet aldrig satt
sin fot inom dess ram af minnesvärda
arkader.
Före revolutionen hette det Place
SIGFRID SIWERTZ
Royale, och var vittne till mycket af
det franska hofvets och den eleganta
världens lif. Tidigast låg här Palais
des Tournelles, där Henrik II
dödades vid en turnering. Henrik IV reste
skvärens palats, och här möttes sedan
det fina Paris till fåfängans marknad,
kärlek och dueller. Här pratade hotel
Rambouillets precieuser Vaugelas och
Scudéry. Här var det två trotsiga
adelsmän genomborrade hvarandra
dagen efter Richelieus duellförbud. Äfven
halfvärlden syntes här. Marion
Delorme lät beundra sin silhuett i
bärstolens rutor. Hon bodde här i samma
hus, som senare skulle tas i besittning
af Victor Hugo, strax efter det han
fullbordat dramat med hennes namn.
Théophile Gautier bodde strax
bredvid och platsen var redan då så stilla
att han och Victor Hugo kunde sitta
i hvar sitt fönster och talas vid om
kvällen ...
Tar du rue St. Antoine tillbaka, så
finner du strax bredvid kyrkan St.
Paul på Seinesidan en smal
genomgång, Passage Charlemagne. Den
leder till en gård, där midt bland
eländiga hotell ett gammalt renässanspalats
står och vittrar sönder af sorg öfver
sin ensamhet och förnedring. Ännu i
upplösningen bär dock hvarje stenens
linje troget vittnesbörd om en gången
tids starka och kloka skönhetsfordran.
Hela nätet af smala gränder mellan
St. Antoine och Seine är för öfrigt
rikt på minnen. Här någonstädes —
jag tror vid Grenier Sur P Eau — dog
den store Rabelais. Här ligger det
gamla vackra Hötel de Sens, en
byggnad i fjortonhundratalsstil med en hög
donjon inne på gården. Här bodde
fordom ärkebiskoparna af Sens. Äfven
Marguerite af Valois har lefvat här.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
