Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BRÄNDER.
ar HENNING vOnN MELSTED.
I.
s fNotellrum med glasdörr till en
36? terrass mot hafvet.
IU Professorn, en fyrtio års
man med känsliga, ovanligt vackra
drag, hög panna, stort bakhufvud och
mörkt något gråsprängdt hår. Han är
sysselsatt med att packa upp en
kappsäck.
Det knackar.
Hotellets vaktmästare kommer med
resandeboken, som han lägger på ett
bord, hvarefter han drar sig tillbaka.
Professorn fortsätter uppackningen
af sina saker med trötta ointresserade
rörelser.
En herre inträder från terrassen.
Legationssekreteraren är en man
med påfallande utländskt yttre. Han
har en konstnärs spelande, starka blick
och en diplomats lugna uppträdande.
Han talar mycket distinkt, liksom
skulpterande sina yttranden till plastisk
fulländning. Hans ansiktsuttryck växlar
mellan skärpa och sorglös godmodighet,
som om han väl vore i stånd att fälla
hvassa omdömen, men för
världserfaren och skeptisk för att vredgas.
Efter ett snabbt ögonkast på
professorn, slår han sig till ro i en fåtölj
och tänder en papyross.
”Nu har jag sett mig om på platsen,
och jag tror, att det är ett lyckadt val.”
”Mycket folk ?”
”Naturligtvis! Det har ju blifvit ett
fashionabelt ställe, det luktar parfym
längs halfva kusten. Men hvad gör det!
Båthamnen är superb.”
Professorn bibehåller sin nedtryckta
min, men legationssekreteraren
markerar en klapp på axeln.
”"På den här veckan skall du bli
kvitt din spleen, min bror!”
”Såg du några bekanta?”
”En del!”
”’Jag uthärdar inte att se folk. Det
är ju därför jag gick in på att följa dig.”
”Men käre vän, när vi skall vara
på hafvet hela dagarna.”
”"Är din båt kommen ?”
”Här är telegrammet. Den ligger
på kryss vid Svartholmarna och kan
inträffa i morgon bittida. Allt väl
ombord ... Min ”Svalan” har tagit bukt
på värre fall än ditt, kan jag säga dig.’”
”Du ser på mina förhållanden som
en läkare.”
Och proftfessorn ler ett svagt leende.
”Hvad har du att invända mot det?
Du är sjuk, utpinad.”
”Hvad då utaf?”
”"Af lycka! Och nu är det sagdt.”
”Jag är otacksam, det är allt.”
”Otacksam?”
”Ja ... Jag har allt som en
människa kan begära i lifvet. Jag har barn
som arta sig väl, jag har en mor för
dem som är bättre ... än deras
verkliga mor, jag har en hustru, som aldrig
upphör att tänka på hvad som kan vara
mig en glädje och så att ändå, ändå
tycka, att ens lif är eländigt, det kallar
jag otacksamhet!”
”Du är ingen otacksam natur.’”
”"Må vara!”
”Alltså resonerar du fel.”
”Det är frågan.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
