Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
422
”Men hur förklara då att eljest
sannfärdiga och hederliga människor så
ofta bli lögnare i kärlek ?”
"De äro rädda!”
”Ja, af samma skäl som den som
tar en späd ros i sin hand är rädd den
skall skadas.”
”Ni talar så vackert! Det hörs då
att ni inte varit gift, ni är så förstående,
så tolerant mot kärleken.”
”TJag vill bara att ni skall se på ert
förflutna som på något ni inte behöfver
blygas för, fru Leonore, och att ni
skulle tycka att ni har framtiden
framför er.”
”Hvad skulle vara kvar?”
”"Nya känslor t”
Den vackra kvinnan skakar på
hufvudet.
”Nya känslor t”
Och det uppstår en stunds tystnad,
hvarunder legationssekreteraren
betraktar henne några gånger.
Så säger han med tydlig bitterhet
i stämman :
”Jag tänkte ej, att jag skulle vädja
till er godhet förgäfves, fru Leonore"?”
Men kvinnan småler resigneradt.
”"Ni kan gärna få veta hur det är, ”
svarar hon. ”Jag väntar en vän med
kvällsbåten.” .
”Förlåt, det förstod jag inte.”
Legationssekreteraren har rest sig
och står med en min af korrekthet,
som om han mot sin vilja kommit att
få del af en dams hemligheter.
Fru Leonore skrattar litet.
”Ni tänkte, att det var slut emellan
oss, eftersom jag ej gifte om mig efter
skilsmässan.”
”Uppriktigt sagdt, det sades så, och
jag trodde det.”
”"Vi träffas ibland. Det är den enda
formen af äktenskap som passar
honom och jag tror äfven mig!”
HENNING VON MELSTED
Legationssekreteraren bugar stum
och gör min af att dra sig tillbaka, men
hon håller honom kvar.
”Inte ännu! Strax"!” säger hon,
och hon ber honom med en gest åter ta
plats.
”Ni vädjar till min godhet. Det är
knappast rätta vägen, då det är en
kvinna som jag. Nej, afbryt mig inte, jag
vet att jag har rätt. Af godhet har jag
aldrig gjort någonting för en människa,
som jag ställt i nivå med mig själf och
ej sett ned på. Godhet, hvilket
afskyvärdt ord, när det användes i striden
mellan man och kvinna! Och här står
ju striden mellan en man och en kvinna.
Jag har trott den vara slutkämpad.
Hvad betyder jag för honom, har jag
sagt. Han har fått ett hem, sådant han
drömt sig det, och han passade för
hemmet. Och hvad betyder han för
mig! Jag har tänkt att om vi åter
träffades, och det måste vi ju göra en
gång, skulle vi tala om hvad lifvet lärt
oss under den tid vi varit skilda, men
minnenas välde skulle vi ej vara
underkastade. Om jag nu går in på att söka
Emil, är det alltså inte af godhet, ingen
ädel bevekelsegrund alls.”
”Men hvarför ?”
"’Ja, därför att han är han och jag
är jag, och därför att det roar mig,
intresserar mig, och jag inte har något
skäl att vägra. Men säg mig — om
det inte är af vanlig sentimentalitet och
svaghet, — hvarför vill ni att han skall
räddas åt ett lif som han förklarat ej
längre har någon lockelse för honom ?
Legationssekreteraren fattar lifligt
fru Leonores händer.
”TJag vill att ni skall ge det
lockelse"” utbrister han.
Och fru Leonore kan ej hindra att
hon rodnar, medan leendet från nyss
åter krusar hennes läppar. Hon skakar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
