Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OLYMPISKA SPELEN FÖRR OCH NU
nedkomst med en son, som ej skulle
blifva alldeles obemärkt i häfderna,
utan en gång skulle kallas: Alexander
den store.
Philips seger var förvisso ej
heller en likgiltig sak. Den
symboliserade hans bestämda vilja att inträda
i den grekiska världen, för hvars
samhällslif de Olympiska spelen hade en
så stor betydelse, ej minst i politiskt
hänseende.
Under den helgade frid, som rådde
vid dessa, hade nämligen de olika
staternas deputerade, hvilka alltid
valdes bland deras yppersta
medborgare, ett utmärkt tillfälle att ordna
och på fredlig väg bilägga de tvister,
som uppkommit.
En närmare redogörelse för alla
öfriga områden af den grekiska
kulturen, på hvilka de Olympiska
spelen utöfvade ett stort inflytande, kan
naturligtvis ej här vara på sin plats,
men så mycket måste dock
framhållas, att ungdomens uppfostran,
poesien, målarekonsten och sist, men ej
minst, skulpturen genom dem erhötllo
en utveckling, som senare tider haft
svårt att öfverglänsa.
Att konstnärerna lyckades ur
marmorn utmejsla de härligaste gestalter
af manlig skönhet, måste tillskrifvas,
att de själfva genom aktivt deltagande
och studier, ej minst af täflingarna
vid Olympia, gjort sig förtrogna med
gymnastiken, dess former, mål och
begränsning, ty dissektion förekom
med säkerhet ej, hvadan deras
anatomiska kunskaper voro
jämförelsevis ringa — och likväl inga felaktiga
ställningar, inga oriktigt framställda
muskelpartier, utan fastmer en
genialisk uppfattning af jämviktens och
harmoniens fordringar äfven i de mest
svårbehandlade lägen.
Men äfven vi nutidsmänniskor
435
kunna ej förneka, att vi hafva
åtskilligt att lära af de gamla
nationalfesterna i Hellas.
Den största och viktigaste
betydelsen för oss äga dessa såsom ett
criterium på, att en hög grad af
kroppslig utveckling ingalunda behöfver göra
något intrång på själsodlingen, ty bland
segervinnarna vid de Olympiska
spelen återfinna vi namnen på många af
de skalder och lärda, hvilkas verk
spridt glans öfver deras fosterland,
ja, t. o. m. gått till eftervärlden. Först
i och med atletiken kom dekadensen.
De bättre elementen bland den
grekiska ungdomen drogo sig tillbaka
och lämnade fältet fritt till
yrkesbrottare, hos hvilka man ej kan tala om
någon själsodling, utan hvilkas lif var
speciellt inriktadt på och inrättadt för
deras handtverk, brottningen och
näfkampen.
Atleten blef «lekamen utan andes
och när anden var borta, hade de
Olympiska spelen, trots att de ännu
firades i sekler, öfverlefvat sig själfva.
— Kejsar Neros belönande med
segerkransen, fast han bevisligen
dukade under i brottningskampen, är
bland annat ett talande bevis härför.
— Man sörjde ej heller synnerligen
djupt öfver kejsar Theodosii år 393
e. Kr. utfärdade förbud mot deras
vidare afhållande.
Men ännu en sak måste
framhållas såsom en nyttig lärdom från
antikens spel, och det är de exempel
på sorgfällig och långvarig träning,
som de gifvit oss.
Hur bjärt kontrasterar ej många
af våra moderna idrottsmäns
uppfattning om förberedelse till en täflan
mot de gamlas, på försakelser och
strängt arbete rika beredelsetid af 11
månader.
Då frågan om återupprättande af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
