Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARONERNA PÅ SJÖBERGA
”TJaså.”
egendomligt tonfall. Han ville tydligen
låta nonchalant, men lät i stället
osäker.
”Det var två tusen, som jag
nödvändigt måste ha. Jag reser till
Stockholm i slutet på månaden. Och dem
får jag naturligtvis af dig.”
Baronen lät lika obesvärad, som
om det gällt att låna en tia. Patronen
rynkade pannan, men svarade inte.
”Nå?” sade baronen otåligt.
”Alldeles omöjligt, ” svarade
patronen till sist med eftertryck. ”Den
tjugufjärde skall jag ut med aderton
tusen i handpenning för huset vid
Norrlandsgatan. Och det tar rubb och
stubb. Jag har, förbanne mig — förlåt
uttrycket — inte ett öre kontant sedan
på länge.”
Baronen svängde sig om på
klacken och betraktade Broström med en
min, som gjorde hans ansikte
påfallande likt Patriks.
”Du skulle svära litet mindre och
tala litet mera sanning. Det skulle klä
dig, som gudfruktig betraktad. Du
förtjänade dina modiga sjuttio tusen på
tomten vid Hornsgatan. Var snäll och
radera inte ut det.”
”Men de sjuttio tusen ligga för
närvarande ute i rörelsen.” Patrik skulle
sagt, att patronen lät melodramatisk.
Det låg verkligen något af outsäglig
klagan öfver hela hans knubbiga
person. ” Fyrtiotusen har grefve
Gyldenhöök på Bergå, och trettiofem tusen
ligga i missionshuset med tomt. Jag
kunde inte neka det, när
friförsamlingen skickade särskild deputation
hit. ”
”Nej, jag kan fatta det. Och
deputationen bjöd väl också särskild
procent?”
30.
Patronen hade ett högst:
461
Patronen sträckte på sig, där han
satt.
”Inte ett öre,” sade han kort.
”Det är ett räntefritt lån. Jag kan väl
inte ta ränta af mina egna trosbröder.
Ånej, det skall ingen säga om Olaus
Broström, att han gör, när det sker
för Herrans skull.” Patronens röst
fick sitt allvarliga uttryck af from och
mild salfvelse. Baronen betraktade
honom och drog på munnen.
”"Och när det, som sker för
Herrans skull, kan tas ut af Gyldenhöök
på Bergå?”
Patronen spratt till.
”"Svär nu inte,”” sade baronen, som
fortfarande smålog. ”Det var bara det,
att Gyldenhöök råkade nämna, att han
efter sju sorger och åtta bedröfvelser
lyckats få fyrtio tusen af en person,
som han kallade för en förbannad
ockrare — Förlåt uttrycket, kanske jag
skulle säga.”
Han tystnade ett ögonblick för att
låta patronen smälta det sagda,
hvarefter han lugnt fortfor :
”Men nu var det mina två tusen.
När kan jag få dem?"”
”Det går absolut inte. Jag kan inte
beräkna att få in så mycket som
femhundra riksdaler före den första
februari.”” Patronen slog med flata handen
mot sitt knä för att ge eftertryck åt
sina ord. ”Det vet väl baron, att jag
gärna ville om jag kunde.”
”Nej, det vet jag inte. Men att du
kan, det vet jag.”
”Ja, det är inte värdt att säga, för
det går inte.” Patronen såg verkligt
lidande ut.
”Men du kan väl, vid alla gudar,
skrifva Olaus Broström på ett
papper?” Baronen stannade och spände
ögonen i patronen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
