Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARONERNA PÅ SJÖBERGA
ringde. ”Och så ska vi ha litet kaffe.
Eller det kanske fröken går efter?’”
Men fröken Andersson behöfde inte
besvära sig, ty Augusta, husan, kom i
samma Öögonblick uppför trappan med
kaffet.
”Gå efter en kopp till,” sade fru
Altberger. ”Och tag upp litet mera
bröd. Fröken Andersson dricker här
inne hos mig.”
Augusta tittade förvånad på henne.
Hvad nu då? Frun, som annars var
så förnäm.
”Var så god och sitt, snälla
fröken.” Fröken Andersson var också
förvånad, ty under de fyra år, hon sytt
i familjen, hade det aldrig händt, att
fru Altberger gått så långt i nedlåtenhet.
Men. fru Altberger var tydligen inte
så förnäm af sig i dag. Hon hällde i
de båda kopparna och pekade på
brödkorgen, som hon egenhändigt räckte
fram:
”Var så god och ta de här
smör
bladen, snälla fröken. De ä utmärkta.
Anna är verkligen bra med att hon
bakar så godt bröd.”
””Tack, snälla direktörskan.”
Fröken Andersson tyckte mycket
om kaffe, och så godt kaffe som hos
Altbergers fick man leta efter. Och
deras bröd var verkligen, så det smalt
i munnen. Fröken drack påtår och en
liten, liten tretår på direktörskans
vänliga trugning.
”Kaffe är verkligen en gudadryck
en sådan här kall dag,” sade fru
Altberger och kröp bättre in i sin
morgonrock i soffhörnet. ”Jo, det var så sant,
jag ville fråga, hur det är med fröken
Anderssons syster.’”
”Julie,”” sade fröken Andersson,
som plötsligen begrep meningen med
kaffet.
465
"’Jo, tack.” Hon blef litet röd.
”Har hon fått någonting att göra
än?”
”Nej, stackare, det har hon inte.”
Fröken Andersson såg besvärad ut,
men sådant inverkade inte på fru
Altberger.
"’Ja, men det är två månader nu,
som hon har gått utan.”
”’Ja, gudnås så visst. Men det är
inte så lätt att få någonting.”
”Men hon fick väl ett alldeles
utmärkt betyg? Hon hade ju varit hos
friherrinnan i två år.”
”TJa, två år och tre månader.”
”"Det gick förfärligt hastigt, ”” sade
fru Altberger konverserande. Men om
ett ögonblick fortsatte hon i en helt
annan och smått förtrolig ton:
”Hör nu, fröken, var det inte
någonting särskildt? Friherrinnan
berömde ju alltid. sin Julie så dant, och
fröken Julie var ju så nöjd och belåten.
Kom det inte någon liten fnurra på
tråden ?”
Fröken Andersson blef litet röd om
igen. Hon såg ut att inte vilja svara,
men fru Altberger fortsatte i samma
vänliga ton:
”Var det någonting, så gör det
ingenting, ifall fröken talar om det för
mig. Det kommer ändå inte längre,
och jag har just tänkt på fröken Julie.
Vi ha en plats ledig på kontoret, sade
direktören i går. Han behöfver ett
fruntimmer, som skrifver litet smått,
och Julie, hon har ju så vacker stil.’”
”Å, herre Gud,” sade fröken
Andersson. Hon blef röd om igen,
men af förtjusning. Så blef hon
plötsligt förstummad.
”"”Nå?” sade fru Altberger
afvaktande. Hon begrep, att det var
någonting, som fröken Andersson hade svårt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
