Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
468
»
tidning och Korn åt små fåglar.” Dora
drog sin stora mun litet åt ena sidan.
”Du är förfärlig, vet du, Dora.”
”Nej, lilla Josefin, men jag är
tjugutvå år. Och när man är så pass
gammal, så bör man ha ett eget omdöme. ”
Dora slog sig ned i soffan.
Kaffebrickan stod fortfarande kvar på bordet,
och hon tog ett smörblad och började
mumsa på det, medan hon med den
lediga handen spelade piano på bordet.
Fru Altberger satt tyst en liten stund,
men så sade hon:
”Har du pratat med Nyman nu
igen ?”
Dora åt
smörbladet.
”Hvarför frågar du det?”
”Det kan jag förstå af hvad du
säger. Men vet du, Dora, det är riktigt
illa gjordt.”
”Att tala med Nyman?”
”Ja, att stå och låta en tarflig,
.underordnad karl proppa dig full med
dumheter. Jag förstår för resten inte,
hur han vågar.” Fru Altberger hade
en liten röd fläck på hvardera sidan
om näsan. Det fick hon-alltid, när hon
kände sinnesrörelse.
"Hur han vågar?” Dora höjde på
ögonbrynen. ”Är det farligt att säga
åt mig, att jag ska skaffa mig ett eget
omdöme? Jag har ju inget, vet jag,
lika litet som du har, lilla Josefin.”
Fru Altberger nästan reste sig ur
soffan.
”Har Nyman sagt det?”
”Nej då, ” svarade Dora lugnande.
”"Det säger jag.”
”Men Dora!”
”Ja, vet du, mamma lilla, hade du
omdöme, så pratade du inte så dumt.
Jag kan inte inse, hvarför du kallar
Nyman för en tarflig, underordnad
upp den sista biten af
ULRIK UHLAND
karl. Han vet för det första bra mycket
mera än både du och jag. Och har
begriper sig på att brygga öl bättre
än hvad pappa gör. Det syntes väl
när han ville sluta i fjol. Var inte
pappa alldeles förtviflad? Det var at
förstöra hela affären, sade han ju &å
dig.” !
"Jag önskar sannerligen, att han
hade fått ge sig i väg. Bryggmästar
finnes det väl. Men ser du, Dora, det
är för din egen skull, som jag talar.’”
Fru Altberger böjde sig fram och
klagpade Dora på handen. ”’Jag vill
verkligen inte, att du skall prata så mycket
med Nyman. Det ser illa ut. Och det
passar verkligen inte. Nyman är ju af
arbetsklassen och håller på och bråker
med alla möjliga socialistiska påhitt.’”
Dora drog på munnen. När haon
log, såg hon, som Patrik Sjöfelt en
gång anmärkt, inte fullt så våpig ut.
”Du menar arbetarbiblioteket ?”
”’Jag menar allting. Han håller ju
föredrag för alla möjliga och om allt
möjligt. Han verkar fullkomlig
underklass. ”
Fru Altberger sade det sista ordet
med eftertryck. Dora skrattade.
”Nej, vet du, Josefin, det tycker
jag allt är fel sagdt. Och verkar
underklass, det tycker jag, att vi själfva göra
på Sjöberga.”
”Dora, hvad menar du?”
”TJo, jag menar det.” Doras röst
var en smula retlig. ”Man vore väl
blind, om man inte såg, hur Patrik
drifver med oss. Och har du aldrig
sett hur friherrinnan kan sitta och se
försmädlig ut, när pappa klämmer fram
med sina upplefvelser ?”
Dora reste sig upp från soffan.
”Jag skall säga dig, Josefin, att
hade pappa inte så mycket pengar, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
