- Project Runeberg -  Bonniers Månadshäften / 1908 /
469

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BARONERNA PÅ SJÖBERGA

skulle vi aldrig bli anmodade att
lyckliggöra Sjöfeltarna med vår närvaro.
Och pappa fick nog se sig om efter
någon annan att blänka med på sina
spelpartier. Men var det inte någon
kjol, jag skulle profva ?”

"’Jo, den svarta underkjolen.” Fru
Altberger talade tämligen kort. ” Och
be fröken Andersson skynda sig sedan,
så att jag får profva. Jag vill inte
Sitta i morgonrock hela dagen.”

Dora gick bort till dörren, men där
vände hon sig om ett ögonblick.

”Vet du, Josefin, jag tycker
egentligen, det är skamligt, att vi gå i
sidenkjolar, du och jag. Nyman talade om
en af arbetarhustrurna. Hon hade fått
en liten, och det hade inte funnits ett
dugg att linda in barnstackaren i.”

”Dora, om du inte är tyst om
Nyman, så vet jag inte hvad jag gör.”
Fru Altberger reste sig häftigt upp ur
soffan. ”En sådan där oförskämd —”

Men Dora hade redan försvunnit
in till fröken Andersson. Fru
Altberger gick in i öfre salongen, som låg
innanför kabinettet. Hon var oerhördt
förargad. Dora var ju alldeles som
förryckt. Och det var för den där
drummeln Nymans skull, en socialist,
en rent af farlig människa, en som
höll föredrag om kapitalets rationella
fördelning och alla möjliga gräsliga
saker.

Och det, Dora sagt om Sjöfelts,
var verkligen näsvist. Det visste väl
hvar människa, att direktör Altberger
inte var baron, men den, som
bevisligen hade öfver en million, var inte
den lika god som en fattig
fideikommissarie? Att Fritz blamerade sig med
sina uttryck ibland och med andra saker
också, kanhända, nå, hvad gjorde det?
Han var ju en selfmade man, och en

469

rik sådan kunde på sin höjd kallas
excentrisk, men sannerligen inte tarflig.
Och hon själf kunde nog föra sig, så
det dugde på Sjöberga. Hon skulle inte
dragit sig, om det också gällt att
uppträda på hofvet. Skulle det inte bli så
godt som hofvet nästa år för resten,
då man hade förhoppning att komma
in i Amaranthen ?

Men Doras dumheter hade i alla
fall uppväckt fru Altbergers hela
slumrande energi. Medan Dora profvade
sin underkjol, satt hennes mamma inne
i salongen och planerade nya och
pikanta öfverraskningar till supén i nästa
vecka, då både Sjöfelts och
Gyldenhöks på Bergå skulle hedra det
Altbergerska huset med sin närvaro.

R

Sjöberga den —
Kära Joakim!

Du är en förfärlig människa med
det, att du alltid har rätt. Man skall
verkligen inte i upphetsade ögonblick
störta sig in i äfventyr, som i sansade
ögonblick förefalla vansinniga. Jag
menar nu, att man skall göra som Wille
Mattsson säger: man skall tro, hvad
den säger, som är nykter.

Det är verkligen grufligt här ibland.
Inte för att jag precis kan säga, att
jag öfveranstränger mig. Då och då
har jag litet arbete med att svälja ett
och annat, som från en högvälboren
synpunkt kanske är särdeles vist, men
som i fröken Ekströms lågborna öron
låter litet — låt mig i all enkelhet säga
brackigt. För resten stickar jag på
en yllemantilj. Ibland ber friherrinnan
mig läsa högt, men när jag har läst i
fem minuter, afbryter hon mig
regelbundet med att fråga, om jag tror, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:25:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonnierma/1908/0477.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free