Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
470
madame Pompadour verkligen var
vacker. Om jag kunde förstå, hvad
hon har för intresse af det.
För resten har du fortfarande rätt.
Här gör ingen människa någonting.
Något :så verkligt medeltida adligt har
jag aldrig tänkt mig. Baronen går
alltid omkring i jaktstöflar, men om han
jagar, det vet jag inte, och jag får
tillstå, att jag tviflar. Vi äta fortfarande
bara tama medbröder, ankor, höns
och plättar med sylt. Jag skulle nästan
förmoda, att han går i jaktskrud för
att kunna få röka pipa i salongen.
För det får han annars inte för
familjekompassen, jag menar nu den
välborne Patrik. Du är ganska noga,
lilla Joakim, men ser du, Patrik hinner
du aldrig ifatt. Det är min öfvertygelse,
att han skulle hellre svälta ihjäl i
lac
kerade skor, än han åt rotmos i vanliga
kängor. För öfrigt är han inte otreflig.
Att han har svårt att anse en person,
som heter Ekström, som riktig
människa, det kan han nog inte hjälpa.
Det är inte så godt att på en gång vara
baron och dundergud för skräddare
Haqvinsson i Södertälje.
Men jag sade, att det var grufligt
här, och med det menar jag, att jag
rakt inte vet, hur jag skall komma
härifrån igen. Nu vet jag, att du blir
förargad, för det var precis, hvad du sade.
Fast då trodde jag på min mission.
Men vet du, när jag sitter här om
eftermiddagarna och stickar på
friherrinnans gräsgröna ullmantilj och ser
genom fönstret, hur Andersson i stallet
går där nere i träskor och skottar snö
och tar ett skofveltag ungefär hvar
tjugonde minut, och när jag hör
friherrinnan i förtroende tala om, att
inspektor Pålsson alldeles säkert stjäl,
för det gör ju alla personer i hans
ULRIK UHLAND
ställning, och man kan verkligen inte
själf gå i potatiskällaren, då, uppriktigt
sagdt, tviflar jag. Jag kan inte för mitt
lif tro, att här är något mankemang,
som Fina kallar allt, som är oegentligt,
från trasiga skosnören till
äktenskapslagstiftningen. Det vore väl knappast
någon möjlighet, att friherrinnan vorfe
så intresserad af gumman Pompadour.
om hon satt och rufvade öfver en
sådan sak. Och familjens svärdssida
förefaller mig, med respekt sagdt, något
för lat för att någonsin ha orkat med
ett bofstreck. Det kan heller inte
förnekas, att stackars mamma hade en
liflig fantasi. Bli nu inte ond, är du
snäll, för med det har jag ingenting
ovänligt sagt. Jag medger ju, att det är
underligt, att det lyser. Det gjorde det
senast i går kväll. Och det är också
underligt, att baronen, som jag tror
hyser en ganska ringa kärlek till
bönder, står ut med gubben Broström.
Det måtte vara en förfärlig karl, efter
allt hvad Fina berättar. Och jag tror
verkligen på Fina, för om man
subtraherar hennes sjätte sinne, så är det
intet fel på:de andra fem. Men gör du,
hvad du vill. Jag skall helt blygsamt
göra hvad jag kan.
Ännu har det inte varit någon
möjlighet för mig att komma till dörren
utåt parken. Det ligger nära en meter
högt med snö, och en god detektiv
lämnar väl inte gärna så djupa spår
efter sig. Hur det kan lysa, är för
mig en gåta, så vida det inte är som
mamma påstod. Annars är det väl så,
som Fina säger, att det, som tänder
ljus där, också bor där.
Taflan framskrider sakta, men
välment. Jag antar, att familjen,
åtminstone välborne Patrik, misstänker, att
jag har ett litet falskmynteri. Två
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
