Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
472
slog hastigt ihop boken. Det var ju
fjorton dagar sedan hon gjorde det sist.
Hon gick ut i förstugan och in i
västra korridoren. När hon kommit
till Gertruds dörr, knackade hon
ljudligt.
”"Stig in,”
lugna röst.
Lilly stack in hufvudet. Tänk, att
det inte var låst för en gångs skull.
Och hon skref minsann inga romaner.
Hon satt vid bordet och stoppade
strumpor.
”"Vill fröken gå med ner till Fina,
så ska vi be, att hon spår oss?”
”Spår oss?”
”Ja,” sade Lilly ifrigt. ”Hon spår
alideles utmärkt. Jag skall säga fröken
Ekström, att det är kolossalt
intressant. ”
Gertrud reste sig beredvilligt, men
innan hon gick, låste hon byrån. Hon
måtte vara väldigt rädd om sitt, tänkte
Lilly. Men man kanske blef det, när
man fick lof att ha en plats.
Det fanns ingen människa i köket,
men Lilly visste precis, hvar Fina
kunde anträffas. Klockan var half sju,
och då brukade hon dricka kaffe inne
i sitt eget rum, som låg bredvid köket.
Och gud nåde den, som då kom och
störde henne, ty då brukade hon läsa
tidningen, det vill säga följetongen och
notiserna om mord och stöid, hvilket
var det enda, hon ansåg läsvärdt.
Lilly knackade på dörren och steg
in utan att afskräckas af Finas
verkligt ogästvänliga : ”Hvad är det nu för
dumheter, då?”
Fina kastade en skarp blick öfver
glasögonen, men då hon märkte,
hvilken fridstörerskan var, smålog hon
huldt.
sade fröken Ekströms
ULTRIK UHLAND
”Kors, är det fröken Lilly? Jag
trodde det var Anna, rantan.’”
”"Nej, det är vi.” Lilly tog
Gertrud i armen och drog fram henne
inom synhåll. ”Vi komma och be så
vackert —"”
”Att jag skall spå, kan jag tänka
mig?”
”Just precis. Fina kan verkligen
gissa sig till allting.”
”Åja, den konsten är väl inte så
stor. Det är det enda, fröken Lilly
någonsin brukar vilja, när hon
kommer ner så här. Men se, jag vet inte,
om det går i kväll.”
”Hvarför det då?”
”Jag är inte lifvad alla gånger.”
Fina såg särdeles hemlighetsfull ut.
”Och jag brukar inte gärna titta i
korten, när —"”
”När?” frågade Lilly. Fina såg
så mystisk ut.
”När jag har sett ljuset.”
Fina nickade med eftertryck, och
Lilly hoppade till, där hon stod.
”När såg Fina det?”
”T natt, mellan tolf och ett.” Lilly
sade ingenting. Fina vände sig till
Gertrud.
”Såg inte fröken Ekström
någonting? ”
”"Nej.”
”Och fröken har ändå sitt fönster
så precis midt emot. Men det kan ju
vara, att inte hvem som helst är så
inrättad, att den kan se sådana där
saker. Fast i min släkt ha de sett
mycket konstigheter. Det är nog
medfödt.”
”Usch, det är för otäckt, ”” sade
Lilly och drog igen dörren bakom sig.
”Men det är förstås bara skrock.”
""Ja, när fröken Lilly säger det så.
Hon borde ju vara rätter person att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
