Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARONERNA PA SJöBERGA
bedöma det, hon som 7 — Nå, hvar
ar tanke.” Fina talade
oraxe?massngt Hon vek ihop tidningen
och placerade den ordentligt i den
glödritade tidningshållaren på väggen.
”Men jag skall i alla fall se efter, om
det går. Vi ska se, hvilken färg, som
kommer upp. Blir det svart, så är
det inte värdt, för då blir det bara
obehag. ”
Fina tog fram en bunt mycket
flottiga kort ur ett gammalt schatull,
som intog hedersplatsen på hennes
byrå bland en del blomstervaser och
eaudecologneflaskor. Hon slog sig ner
vid bordet framför soffan. Flickorna
satte sig midt emot henne. Fina sköt
upp sina glasögon, så att de sutto
riktigt stadigt, och så blandade hon
korten med ett högst allvarligt uttryck
i sitt trinda anlete.
Ska vi ta fröken Lilly först?”
”Ja, snälla Fina,” sade Lilly.
”Då får fröken ta af. Spader?
Hvad nu då?”
Då Lilly tog af korten, hade ett
fallit ned på duken. Det var ett
spaderess.
”Nej, vet fröken Lllly, jag tror det
får vara.’
”Får vara?” sade Lilly misslynt.
”Snälla Fina, var nu inte vidskeplig.”
Gertrud drog på munnen. Fina
såg det och betraktade henne skarpt.
”Tror inte fröken Ekström på
spådomar ?”
”Jag vet inte. Jag har aldrig blifvit
spådd. Men vi få väl se, om det slår
in, det som Fina spår mig.”
”Jaha, men se, jag brukar spå
sant, rent ut sagdt otäckt sant. I alla
fall tror väl inte fröken, att det är
bara skrock? För se, det går inte att
spå, om det sitter någon vid samma
473
»
bord, som inte tror.” Fina fixerade
Gertrud. Det var någonting i hennes
uppsyn, som gjorde att Gertrud
makade sig litet på stolen.
”Nej, hvarför skulle jag inte tro?
Fina förstår ju det där, säger Fina,
och då så —"”
Fina blandade korten omsorgsfullt
tre gånger, och Lilly tog af lika många
gånger. Sedan lade Fina ut korten i
en stjärna. Det rådde en högtidlig
tystnad i rummet, och det var
verkligen någonting profetiskt med Fina,
när hon sträckte ut sitt tjocka
pekfinger, som var försedt med kartnagel,
och fingrade på korten här och hvar.
”Jaha, fröken Lilly, hon går alltid
i hjärter. Det kan nu vara bra, men
se här — nej, du min skapare!”
”Hvad är det?” sade Lilly
dämpadt och vek sig nästan dubbel öfver
bordduken.
”Hvad det är? Jo, det skall jag
säga fröken.” Finas röst blef låg och
eftertrycklig. ”Det kommer en
hjärterkung en lång väg bortifrån — en
grufligt lång väg — alla vägkorten äro
ute — men den hjärterkungen —, ”
Fina fick ett fruktansvärdt bekymradt
uttryck. ”Det är någonting, som jag
inte tycker om. Jag förstår inte, hvad
det är, han vill.”
”Då måtte Fina verkligen vara
dum. Men hur ser han ut, och hvad
är han för någonting?”
”Han är ung, det är det enda, jag
kan säga. Och det måtte vara en
arbetsam karl. Det ligger fasligt med
arbete ikring honom. Men så är det
någonting mera, som jag inte kan
förstå. Han har någonting i sinnet, som
inte ser bra ut.”
”Hvad då?”
"”Ja, den som det kunde säga. En
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
