Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
474
konstig karl, det är säkert. Jag tycker
inte alls om det, för det var det värsta
sammelsurium jag i mitt lif har sett.”
Fina rynkade pannan och talade i
betänksamma, afbrutna satser. ”Det är,
som om han för det första inte vågade
sig ända fram —"”
”"Hvart?”
Det var fröken Ekströms första
inlägg i spådomen, och frågan kom så
plötslig och intresserad, att Fina kände
sig smickrad.
”Hit förstås. Det ser ut, som om
han stannade på vägen. Här ligger ett
stort hus bredvid fröken Lilly, och på
andra sidan ligger han. Det var det
egnaste, jag har sett.’”
”Han står på gårdsplanen och
friar, ” sade Lilly, ”och jag svarar
bortifrån parken. På det viset behöfver
man inte annonsera, för det sprider
sig ändå.”
”Nej, fröken Lilly skall inte raljera
om det här,” sade Fina ogillande.
”För det är verkligen ingenting att
raljera med. Jag skall säga fröken,
att det blir någonting allvarsamt. Och
hans tanke, den är svart. Han ser
egentligen riktigt otäck ut.’”
”"Det var hemskt, ” sade Gertrud.
”Kan inte Fina se, hvad det är, han
vill ?”
”Nej, det är stopp. Men här ligger
så underliga kort också. Nog är det
hjärterkungen, men det ser mig bra
apokryfiskt ut. Vi ska se i nästa
stjärna. Kanhända att det blir
tydligare där.”
Fina blandade om igen, och Lilly
tog af. Men stjärnan uppenbarade just
ingenting och inte den tredje heller.
Det enda, Lilly ytterligare fick veta
var, att hjärterkungen inte tycktes ha
godt om pengar.
ULRIK UHLAND
”Det va åki
tråkigt, det. Hur skall
det då gå? En koja v., ett hjärta, det
är för litet för en Sjöfelt, sager”
iuimor.”
Fröken Ekström kastade en blick
på Lilly. Det såg nästan ut, som om
hon tänkt säga något, men i stället
yttrade sig Fina.
”Å, det lär väl inte bli någon nöd
för fröken Lilly. Jag har allt mina
tankar för mig, jag.”
”Nu ska inte Fina vara odräglig.”
”Å pytt. Man rår väl inte för, att
man har ögon. Och jag har för resten
sett en till, som nog skulle vilja, bara
han tordes.” Fina såg knipslug ut,
och Lilly höjde på ögonbrynen.
”Hvem då?”
”Den ska vi tala tyst om, för där
är det då inte den blekaste möjlighet
— men du min tid, kan friherrinnan
vara tillbaks redan?” Fina steg upp.
En svag bjällerklang hördes genom
fönstret. Lilly sprang ut i köket.
”Ja, det ser så ut.”
”"Då är det allt bäst att fröknarna
gå upp, ” sade Fina. ”För friherrinnan
tycker inte om, att man försöker se
in i framtiden.”
"Ja, men fröken Ekström skulle
ju också bli spådd.”
”Det får bli en annan gång. För
resten skall jag säga, att när jag lade
ihop korten, så föll det ur tre
klöfverkort.” Fina talade bestämdt. ”Och så
har jag lust att bjuda friherrinnan en
kopp ordentligt kaffe. Prostinnans,
det är som diskvatten. Och värre har
det då blifvit, ända sedan Tolfbom lade
sig till med rabattmärken.”
Friherrinnan hade redan hunnit in
i salongen, när flickorna kommo in.
Hon var klädd i en gridelin
sidenklänning, som harmonierade med hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
