Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BERLIN
ett tycke af en stor, svart bläckfisk, där
det ligger på den gula nordtyska slätten.
Med dessa järnvägslinjer som
fångstarmar har också Berlin dragit till sig
alla de kringliggande provinsernas
befolkningstillväxt. I somliga trakter
öster om Elbe har liksom hos oss
flerstädes på landsbygden invånareantalet
absolut gått tillbaka Agrarerna kunna
sjunga en visa härom. Jordbruket
har så utblottats på arbetskraft, att
godsägarna — i hela östra Preussen,
det s. k. Ost-Elbien härskar
öfvervägande storbruk —
för sommararbetet
måste leja utländsk
arb etskraft. — Hvarje
vår öfvergå en 3—
400,000 ryska och
polska landtarbetare
gränsen, en formlig
folkvandring, som
går i motsatt riktning
mot den germanska
och långsamt
återeröfrar den jord,
germanerna — då =
fråntogo slaverna. Säkert
är, att denna slaviska
öfversvämning har
allvarliga politiska och sociala följder,
slaviserar gammal tysk kulturmark
och göder den storpolska agitationen.
Det är en djup historiens ironi att
denna invasion sker till fromma för
de preussiska junkrarna, hvilka eljest
i politiken tagit den enda sanna
patriotismen på ärftlig entreprenad. Då
man på Berlins gator ser en sådan
skock landtarbetare, direkt kommen
från det dunklaste Galizien och
begapad som infödingar från Nya
Guinea, och frågar agenten, hvilken vallar
dem, hvarthän de äro bestämda, så
kan svaret ibland bli: Skåne!
Men hvad skola de tyska
gods
485
ägarna göra? Deras inhemska
arbetarestam vill inte finna sig i drängens
eller statarens beroende, kulturlösa lif,
genom en barbarisk och föråldrad
tjänstehjonsstadga prisgifven åt
husbondens godtycke. Berlin lockar med
storstadslifvets frihet och möjligheter.
Berlin blir för dem Amerika. De
öfvergifna junkrarna få trösta sig med
att dessa emigranter åtminstone stanna
inom landet, att de inom Berlins’
storindustri upptränas till
högkvalificerade arbetare, hvilka i denna
egen
Bahnhof Friedrichsstrasse.
skap göra en långt värdefullare insats
i samhällsarbetet, än om de förblifvit
jordbruksarbetare. Men det är för
mycket begärdt att så klassegoistiskt
anlagda naturer som agrarer i
allmänhet och preussiska junkrar
isynnerhet skulle meddelst dessäa
rönnbärs-filosofiska argument finna sig i
faktum och lida och tiga. Tvärtom
har denna <«landtflykt< hos agrarerna
alstrat ett djupt ingrodt hat mot
storstäderna, särskildt mot «<das
Wasserkopf« Berlin, och genom det
dominerande inflytande jordbruksintresset
öfvar på de preussiska statsmakterna
har detta hat satt frukter uti den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
