Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
526
bara sand och sand... Kanske kunde
jag ändock tagit mig fram ... men det
var något, som kved inom mig, kved
om nåd för min egen hårdhet. Och
jag blef plötsligt ödmjuk och god mot
mig själf. Jag stannade ett ögonblick
under åsen. Kring det ögonblicket
svängde hela mitt lif. Dina händer
grepo om mitt hjärta där ute i den
dånande natten. Dina ögon tiggde inom
mig ... Får jag?...
KERSTIN
bortvänd, lågt.
Kan du vilja... efter allt som
varit ... Jag ser det framför mig...
pengarna ... den döde på stranden.
STEN MÅRTENS
stödjer henne.
Ack du kära, du är ren. I dig är
lifvet nytt. Det som dref din far i
brottet, det blir sång hos dig. Allt har
brott bakom sig. Bakom ett ansikte
äro tusen multnade ansikten, och hur
många af dem voro goda? Och ändock
kan det lysa som daggklar morgon. Vi
:äro inte bara blodsarf. Vi ha del i en
skönare gemenskap, dricka ur renare
brunnar ... Ja, i dig är lifvet nytt...
Min far var en ond man. Länge,
länge har jag släpat min mors besvikna
drömmar med mig genom ett skenlif
— svalt men ändock blödande. Men
nu känner också jag det nya lifvet. Nu
förstår jag hvad det var, som dref
mig hitned... Du kära, kära...
SIGFRID SIWERTZ
KERSTIN.
Det lättar så underligt i bröstet,
när du talar. Det är som jag förstode
allting. Din mor älskade farbror Sten,
men så blef han borta på sjön. Det
är efter honom, du heter Sten.
STEN MÅRTENS.
Att jag skulle finna dig! Det är
något som sökt sig fram och fått ro.
Stackars mor, nu förstår jag, hvarför
hon aldrig talade om er, hon var skygg
för att nämna något, som hörde till
honom, Sten... Underligt att tänka
på det — Hvem är väl mest min far,
han som jag fått förnamnet af eller
tillnamnet, han som öppnade blomman
eller han som bröt den...
KERSTIN.
Det lättar så underligt i bröstet. Nu
är jag inte alls rädd för stormen längre.
Nu är jag bara rädd för min egen
glädje.
Ser in i den dödas rum.
Förlåt mig, syster, stackars lilla
syster, som aldrig fick bli glad.
STEN MÅRTENS.
Hon lefver i dig, om du: är glad.
KERSTIN.
Men de gamla... De äro alldeles
borta. Jag kan inte få dem med.
STEN MÅRTENS.
Döden är för de gamla, hvad
kärleken är för de unga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
