- Project Runeberg -  Bonniers Månadshäften / 1908 /
527

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.



Fig. I.

Platina-armband från Hallberg, med smaragder och saffirer,
smaragder och briljanter samt pärlor och briljanter.

OM SMYCKEN.

denna dag har Evas döttrar öfver hela
Zd jordklotet älskat att pryda sig med
de oftast oförnuftiga och i och för sig
ändamålslösa ting som kallas smycken. För
att citera auktoriteter: Ivar Arosenius, som
ju mycket sysselsätter sig med forskandet
af människans urtyper, försummar aldrig
att låta exempelvis modern Eva ståta i
någon enkel prydnad så kvinnligt kokett
som hon kunde prestera den med familjens
mera enkla resurser efter utdrifningen ur
Paradisets lustgård. Och Gustaf Fröding
sjunger som bekant om de svarta morianer
»som bära ring i näsone och gå med bara
ben».

Om man försöker se rent primitivt på
vår kärlek till smycken, så bör den
förefalla ganska naturlig, till och med
nödvändig. Människan har nog visserligen
från början varit skönare än allt annat,
det älskar jag att tro, trots de
förskräckliga bilder som brutala målare
uppkonstruera efter Darwins och andra krassa
herrars obevekliga vetenskapliga teorier,
men efter så här mänga tusen års kamp
för tillvaron skiljer sig ju onekligen
människan i gemen en smula från det allra
högsta skönhetsidealet. Och — där ha vi
knuten — hon har icke likt djuren några
mera lösa skönhetsattribut att trösta sig
med. Fyrfotadjuren ha sina svansar som

; éfrån syndafallets dagar och allt intill
»


de ansa och vårda och som de vifta med
och kokettera med och på det hela taget
ha förfärligt roligt åt, fåglarna ha sin
fjäderskrud som hos många minsann kan
rivalisera med de kostligaste
juvelsmycken, insekterna ha sina granna vingar
som de, likt vi med våra juveler, roa
sig med att låta gnistra i solskenet.
Och som ju människan i allting skall och
bör vara naturens herre, har hon af ren
uppehållelsedrift åt sig uppfunnit smyckena
för att hon icke har några granna fjädrar
och andra don att ståta med.

Om man resonerar på det sättet, så är
damers vanliga passion för smycken fullt
legitim, och de som göra narr af den eller
neka att efterkomma de af den förestafvade
önskningarna skola noga betänka att den
är mycket djupt och elementärt mänsklig,
och genast af det skälet värd all
uppmuntran.

Dessa moraliska rader äro ämnade att
klippas ur och bifogas julklappslistan fram
i december !

Hvad smycken är? Ja, det är ett
grufligen vidsträckt begrepp — från
morianens enkla »ring i näsone» och till den
depraveradt raffinerade tiara af juveler,
sjuka pärlor och platina som pryder den
blaserade parisiska estetdamens smala
hufvud. Hvart folk har sitt bruk och sina
skönhetsbegrepp i sina smycken, alltid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:25:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonnierma/1908/0535.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free