Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM SMYCKEN
Fig. 8. Halsband af guld med små pärlor.
vill säga med midten i en spets. Den
kallas då diamant eller rosensten.
Affasas däremot midten vid slipningen
till en plan yta och den undre delen
slipas i en konisk spets kallas den briljant.
Denna form är den förnämligaste, den
fordrar de bästa stenarna och det
omsorgsfullaste arbetet vid slipningen.
Tunna och platta stenar, som måste
slipas med relativt stor affasning på
öfveroch undersidan, kallas tafflar. Det är den
slipning som oftast förekommer på
smycken som datera sig från 1700-talet.
Öfriga ädelstenar äro rubiner,
smaragder och safirer.
Rubinen är röd, från något i blått
stötande mattröd, likt utspädt
bordeauxvin, i hvilket fall den har mindre värde,
till en djup, klar och praktfull högröd
färg, som ger felfria större stenar ett
högre saluvärde än en briljant af
motsvarande vikt.
Smaragden är grön, från blekgrönt
till grannaste mörkt gräsgrönt, och den
förekommer mycket sällan felfri i större
stenar. För tillfället har smaragderna ett
mycket högt pris, emedan de varit
speciellt moderna några år. De relativt klara
och felfria stenarna betinga mycket höga
pris, de ljusare och »fjäder»-sprängda äro
betydligt billigare.
Den blä safiren är den prisbilligaste af
ädelstenarna. De klart ljusblå stenarna,
som i mitt personliga tycke äro de
vackraste, äro de minst värdefulla, en djup,
deciderad blå färg anses finast. Blir den
så dunkel att stenen synes en smula
svartaktig och färglös, förlorar den åter i värde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
