Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARONERNA PÅ SJÖBERGA
BERÄTTELSE ar ULRIK UHLAND
(Forts. från föreg. häfte.)
Pilqvisten heter hvarken Pilqvist — det är endast unge baron Sjöfelts namn på alla oadliga —
eller fröken Ekström utan Gertrud Sjöfelt, men hon har funnit med sina intressen förenligt att under
namn af fröken Ekström anta platsen som sällskapsdam åt gamla friherrinnan Sjöfelt på Sjöberga.
Sjöberga är ett urgammalt herresäte, nu i baron Nils Sjöfelts ägo och han bebor det tillsammans med
swn mor och sina båda barn Patrik och Lilly samt ett gammalt familjespöke. Fröken Lilly trot sig till
sin oerhörda förskräckelse ha sett detta spöke, då hon på grund af ett vad vågar sig upp i den mörka
östra korridoren, där spökrummet ligger. Hvad hon sett är emellertid intet annat än den nya
sällskapsdamen i färd med att söka komma in i spökrummet. Detta får emellertid ingen annan än läsaren veta,
ty fröken Ekström har för att icke upptäckas räddat sig in + närmaste rum, en skräpkammare. skets
uppträdande förefaller således icke endast fröken Lally förskräckligt utan hela familjen Sjöfelt med tjänare
och umgängesvänner finna saken ruskig eller oförklarlig, och än mer mystisk blir den, då baron ;:’atn’k,
vid en grundlig undersökning, i skräpkammaren finner ett Uitet kristallkors af precis samma utseende
som det Ulla smycke, fröken Lilly jämt bär i en kedja kring halsen. Bland de umgängesvänner, som
dryfta den Sjöfeltska spökhistorien är främst att nämna patron Olaus Broström på Brogård, en stor
finansman af hvilken baron Sjöfelt lånt rätt mycket pengar, och som nyligen i sin tjänst tagit
agronomen Joakwm Ek — hvilken i själfva verket heter Joakim Sjöfelt och är bror till Gertrud — samt
direktören för Västberga bryggeri Altberger med en vacker men trång och inskränkt fru och en modern
och frigjord dotter.
ÅTTONDE KAPITLET.
Patron Broström satt vid sitt
mahognyskrifbord och studerade ”
Sanningsfacklan”. Han läste upprepade
gånger en notis, som stod på en
förmånlig plats på tidningens andra sida,
och som berättade, att den inom
troende kretsar så välkände
possessionaten Olaus Broström på Brogård hade
lämnat ett räntefritt lån å trettiofem
tusen kronor i och för fullbordandet
af en predikolokal inom Västberga
socken. Notisen hade till rubrik :
Storartad frikostighet. Patronen läste den
med verkligt välbehag, och han såg
belåten ut, när han slutligen lade
”idningen ifrån sig.
Därefter låste han upp en låda i
sitt skrifbord, drog ut den och började
gräfva i papperen, som nästan fyllde
den. Slutligen tycktes han ha fått tag
i, hvad han sökte efter. Det var ett
bref i ett blått kuvert. Adressen var
skrifven med en drifven och bra
fruntimmersstil. Patronen tog ut brefvet
och läste det, och medan han läste,
rynkade han ögonbrynen och knep
» hårdt ihop sina fylliga läppar.
Hon trodde inte, att hon kunde,
skref hon. Ånej, det var nog bara det,
att hon händelsevis inte ville. Hon
hade verkligen morskat upp sig ganska
betydligt. Men hon skulle, vid alla
gudar, skaffa nyckeln. Patronen slog
näfven på det utbredda brefvet.
Plötsligt spratt han till. Jaså, Ek
hade redan hunnit upp, eller hvad var
= r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
