Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
538
”Ja, se jag är nu litet för det
ovanliga, inte precis af fåfänga, det vill jag
verkligen fritaga mig ifrån. Men jag
kan inte hjälpa, att jag tycker om det,
som är — ja, som sagdt, litet ovanligt.
Ek kan vänta här inne. Det tar inte
fem minuter. Min toalett är inte
omständlig.”
Patronen försvann in genom
dörren till sitt sofrum, som låg innanför
kontoret bredvid skrifrummet. Herr
Joakim Ek hade ställt sig vid fönstret.
Han stod och betraktade kappsläden
och den vackra, bruna fullblodshästen,
som stod där from och sedig och
väntade, medan stallpojken höll i
tömmarna. Det var verkligen en utmärkt
vacker häst, alldeles ovanligt vacker.
Hur mycket kunde den ha kostat,
månntro? Femton hundra, kanske två
tusen, kanske mera. Och den lilla
släden var säkert heller inte billig. Det
gick verkligen ingen nöd på patron
Olaus Broström, men så hade han
tydligen också välsignelse med sig i sina
företag. Och han hade bara varit
matros i sin ungdom, hade skollärare
Bergström sagt. Hvarifrån hade en
sådan hyddans son fått grundplåten till
en så ansenlig förmögenhet? Ja, det
kunde man just undra. Men det var
alldeles säkert på hederligt sätt, ty
patronen var ju en troende man. Ek
betraktade hästen och pojken, men när
ett par minuter gått, tröttnade han på
det och vände sig i stället om för att
ägna sin uppmärksamhet åt något
annat. Det första, han såg på, var dörren
in till patronens sofrum. Den hade
patronen stängt ordentligt. Så snart Ek
kände sig förvissad om den saken,
gick han med en smula likgiltiga steg
in i skrifrummet.
Han hade varit här inne en gång
ULRIK UHLAND
förut, samma dag han kommit, och det
var för en vecka sedan. Men då hade
han varit så upptagen af att svara på
patron Broströms många frågor, att han
inte fått tillfälle att se sig omkring. Nu
gjorde han det i stället mycket noga.
Han mönstrade uppmärksamt hvarenda
möbel, soffan, det stora kassaskåpet,
de bekväma fåtöljerna, den skulpterade
skrifstolen och själfva den tjocka,
blommiga golfmattan. Han iakttog allt lika
noga, som om det gällt en utmätning.
Slutligen föllo hans blickar på det
väldiga mahognyskrifbordet. Brefvet, som
patronen läst, låg kvar midt på bordet.
Ek gick fram för att betrakta utsikten
genom fönstret, och i förbifarten föllo
hans blickar på brefvet.
Västberga den 20 februari.
Snälla patron!
Ått skaffa patron nyckeln till
skräprummet tror jag är alldeles ogörligt.
Fina har den på sin egen nyckelknippa,
och om den kom bort på ett par dagar,
skulle hon ställa till ett förfärligt väsen.
Jag är också rädd, att jag skulle bli
misstänkt igen, om den försvann, strax
efter det jag hade varit på Sjöberga.
För resten skulle jag inte tycka, det var
behagligt att resa dit, så otrefligt som
det var, när jag slutade.
Julia Andersson.
Herr Joakim Ek läste brefvet två
gånger. Han bet sig i läppen och såg
ut, som om han ansträngt sig med att
draga sig något till minnes. Plötsligt
for en glimt öfver hans mörka ansikte.
Trots det mindre fina tilltaget att
studera andras bref, såg han under några
ögonblick utomordentligt stolt, nästan
förnäm ut.
Det dröjde mera än en kvart, innan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
