Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARONERNA PÅ SJÖBERGA
”Men jag kom annars för att säga,
att vill baron ha de där två tusen, som
baron behöfde, så kan baron få dem.”
”Hvad nu då?”
"’Jo, se, jag har af en alldeles
särskild slump fått in två tusen fem
hundra. Baronen kan få låna hela
summan, om så är. Vi kan ju säga fem
procent, och uppsägningstiden kan bli
efter önskan.”
Baronen hade under patronens tal
gått fram till fönstret. Han stod med
ryggen mot dagern, och han såg skarpt
på patronen.
”Hvad är det för sattyg bakom det
här?” frågade han till sist. Patronen
satt lika lugn i den antika fåtöljen, som
om han alls inte hört frågan.
”Jag skulle inte för någonting i
världen vilja göra mig skyldig till en
osanning, sade han vänligt. ”Och det
var heller inte osant, när jag sade, att
det var omöjligt sist. Min princip är
verkligen edsvuren, den att inte skrifva
borgen, menar jag. Men nu har jag,
som sagdt var, fått in de här pengarna,
och det skall ingen säga om Olaus
Bro
ström —"”’
”Med mera,” sade baronen och
räckte afvärjande ut handen. ”Men du
hade ju en princip till, vill jag
minnas?”
”Jo,” svarade patronen
medgifvande. ”Men jag inser, att det här
lasset inte behöfver stjälpa.”
Baronen hade börjat gå af och an
på golfvet. Han stannade tvärt.
”Hvad är det, som kommer dig att
inse det? ”
Patronens ansikte fick ett uttryck
af from tillförsikt, som skulle ha retat
Fina förfärligt.
”TJag vill inte lägga mig i barons
affärer, det förstår nog baron. Men
543
det finns ett gammalt ordspråk, som
säger, att den, som Herren ger makten,
ger han ock förmågan. Makten har ju
baron, den världsliga makten, och att
baron har förmågan, när det gäller, det
vet ingen bättre än Olaus Broström.”
Baronen stannade midt på golfvet
och fixerade patronen. Han hade. ett
högst märkvärdigt uttryck.
Ögonbrynen hade hotfullt närmat sig hvarandra,
men den, som var van vid hans
ansikte, skulle kanske undrat, hvad det
var, han ville skratta åt, men inte
gjorde.
"Det där var ett förbannadt
sammelsurium,’”” sade han till sist. ” Skall
du till Altbergers i morgon ?”
),Ja.))
”Nå, då kunna vi göra upp det
hos dem. Och nu skulle jag önska få
gå och lägga mig.”
”Ja, jag skall ge mig af med
detsamma.” Patronen steg upp och tog
upp sin dyrbara guldklocka för att titta
på den. Men om en sekund hoppade
han till vid att baronen slog handen i
fönsterposten.
”Hvad är det?” sade han litet
förvånad. Baronen hejdade sig och stack
båda händerna i rockfickorna.
”Jag är ju så nervös, säger jag, så
jag kan bli galen. Hvad är det där för
en, som går nere på planen?”
Patronen gick fram och tittade ner.
”Det där, det är min nya
landtbrukselev, en, som heter Ek. Jag tror,
det är en duktig karl, fast han är litet
petförnäm af sig.”
Baronen sade ingenting mera. Han
stod kvar vid fönstret och tittade ner
på planen, medan patronen gick. Den
nye landtbrukseleven och Broström
utbytte några ord med hvarandra,
hvarefter Ek försvann nedåt stallet. Strax
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
